Tv-recension: Smaskigt med Kidman och Grant

Tv-serieveteranen David E Kelley har sedan "Lagens änglar" stått som en manusskrivande garant för underhållande, småkittlande och ofta välspelat drama. Via "Ally McBeal" och "Big little lies" har han nu, tillsammans med danska regissören Susanne Bier, ännu en gång lyckats koka ihop en historia som känns som att glida ner i ett hett kar, spetsat med en lite, lite för stark badolja; det är njutningsfullt men liksom nästan för mycket.

Serien handlar om en rik familj på Manhattan, vars liv kastas omkull när ett mord inträffar. Spåren leder snabbt till fadern, spelad av Hugh Grant. Historien bygger på en roman av Jean Hanff Korelitz och består av sex delar, där de privilegierade glider runt i designerkläder, skickar sina barn till exklusiva privatskolor och går på välgörenhetstillställningar.

Den skickliga psykologen Grace (Nicole Kidman) och barnläkaren Jonathan (Hugh Grant) verkar ha ett gediget och bra äktenskap, men när katastrofen inträffar krackelerar den bilden snabbt.

I slutet av varje avsnitt placeras en liten minitwist som på ett nästan lite lökigt sätt skruvar upp förväntningarna inför nästa avsnitt och får en att (möjligen) ompröva sina teorier om vem som är mördaren.

Rollsättningen är smart. Sensationen som uppstår när scen efter scen präglas av närbilder på Nicole Kidmans märkligt strama ansikte, Hugh Grants patenterade charmgosse-glimt i ögat och Donald Sutherlands vildvuxna ögonbryn är hypnotiserande och störig, för några djupare insikter i rollfigurernas psyke bjuds inte och man anar hela tiden att man blir distraherad. I marginalen pågår något annat, där svaret på gåtan möjligen kan listas ut.

Är det bra då? Tja, kvaliteten på en sådan här mysteriethriller avgörs till stor del i sin final. Det är ju (förhoppningsvis) då alla trådar kan knytas ihop, den distanserade atmosfären få sin förklaring och en för publiken tillfredsställande mördare presenteras. De fem första delarna är absolut sevärda men eftersom den sista delen inte har lämnats ut till recensenter är det är omöjligt att ge ett ordentligt omdöme.