Tysk förestÀllning manar till efterföljd
Vi trÀnger in oss pÄ Mejeriets lilla scen. Det Àr hett, biennalpubliken angelÀgen om att fÄ komma in. Alla ryms i det svarta enkla rummet. En typisk salong för en fri grupp hinner jag tÀnka innan jag upptÀcker mannen i hörnet. Det ser ut som en uteliggare.
Men vi vet förstÄs att det Àr teater. NÀr han "vaknar" ser vi honom och han ser oss, men förestÀllningen ska snart utveckla sig pÄ ett ovanligt sÀtt. Tilltalet Àr nÀmligen ganska tufft och ohyfsat. Och talar till oss gör han hela tiden. Medan han packar ihop sina saker, sÄ dÀr i pÄsar som gatufolket har det, avkrÀver han oss svar pÄ enkla frÄgor som vilka djur en bonde har pÄ sin gÄrd. Mitt i allt packande kommer han nÀmligen pÄ att han ska berÀtta en historia.
Lusten att fÄ vara med Àr starkare
Det Àr dÄ vi, publiken, blir sÄ ovanligt och intuitivt medskapande med vÄra svar.
Mig frÄgar han plötsligt efter mitt namn. Under den korta stund det tar för oss att komma överens om tagen hinner jag bli smickrad "Han sÄg just mig!" och sen oroad "Vad kommer han att göra med mitt namn? Kan jag lita pÄ honom?" Men lusten att fÄ vara med och att fÄ höra berÀttelsen till slut Àr starkare. SÄ han fÄr det, Regine. Det kÀnns stort.
Av en annan kvinna fÄr han en fantastisk höna, alltsÄ ljudet, medan en tredje hjÀlper till att namnge föremÄl och dÀrmed inreda bondens gÄrd. BerÀttelsen han och vi ska berÀtta handlar nÀmligen om en bonde som först saknade en fru och sen fick bÄde en kvinna och barn innan allt gick Ät skogen. Frun flyttade och gÄrden brann.
Jag tror det var mannens, uteliggarens, egen historia vi berÀttade. En till synes ganska kort och okomplicerad historia. Liksom berÀttad rakt av utan en massa rekvisita och definitivt bara i formen av en "En gubbe och en lÄda-teater". Men det Àr mycket annorlunda genomfört och görs med stark nÀrvaro av Peter Rinderknecht som spelar uteliggaren.
Fler borde fÄ uppleva detta
I fantasin kan jag se hur en ung, mer modig och direkt publik Àn den blyga teaterarbetarpubliken, kan pÄverka berÀttelsen. Eller hur en sturig och direkt publik gör det ...
PjÀsen spelas för sexÄringar och uppÄt. Jag hoppas verkligen att nÄgon svensk grupp tar upp pjÀsen av Gitte Kath och Jakob Mendel. Eller gör en annan uppsÀttning utifrÄn de tankar om att visa barn respekt utan att "gulla" dem som diskuterades pÄ det efterföljande seminariet.
Men ocksÄ för att det som omvÀxling inte Àr ett barn som Àr huvudperson i en barnförestÀllning och att denna speciella form av interaktivitet vore vÀrdefull att lÄta fler uppleva. TyvÀrr tror jag att den i sin yttersta form Àr svÄr för en vuxenpublik att uppnÄ. Bara glimtvis, sÀrskilt om man blir tilltalad, kan vi dock smaka lite pÄ sötman.
SĂ„ jobbar vi med nyheter