Tysta bilder på Konstens hus

Caroline Färnström Måleri och grafik Konstens hus, Luleå ´ Bilderna ger ifrån sig märkligt lite ljus. Kanske beror det på bildernas försiktiga färger som inte vill göra väsen av sig. De förvandlas därför till en sorts rörliga bilder med TV-känsla. Problemet är att motiven blir alldeles för tillbakadragna. De berättar inga historier utan förblir platta inför betraktaren. En serie på åtta akrylmålningar med den gemensamma titeln Målningar visar en figur som verkar uttrycka en stor ensamhet. Målningarna når dock inte ut i rummet. Jag hör ingen historia berättas i bilderna. Jag leds inte vidare, allt är tystnad. Tankeväckande i sig kanske, men tröttande i längden. En annan serie akrylmålningar, 13 stycken, har titeln Övningar för huvudrollen. Jag ser ett barn och en sorts kronologi, från ungdom till ålderdom. Det handlar om ensamhet, om att vara instängd. Den dansande flickan som ständigt återkommer, men aldrig riktigt visar sig för mig som betraktare. Hon finns där men verkar själv vilja vara någon annanstans. En tredelad bild med titeln Vardagsbilder visar plötsligt upp en lekfull och humoristisk sida. Plötsligt får den ensamma flickan liv. En akrylmålning som har titeln Bärare blir för mig utställningens starkaste målning. Det är en stolt målning och faktiskt ganska politisk. För mig blir det en hyllning till generationer av ?bärare?. I målningens skuggrörelser anas tidernas alla arbetande människor och här fungerar plötsligt det stillsamma anslaget som en påminnelse om vad som är viktigt här i världen. Bland detta myller av bilder fastnar jag alltså för några enstaka, men räcker det för att göra en spännande utställning? Nej, inte i min värld. Kill your darlings, är ett begrepp jag kommer att tänka på. Ta bort 30 av de 60 bilderna, placera dem i ett mindre rum med tätare och varmare ljus och bildernas ensamhetstema skulle lyftas fram på ett bättre sätt.

Tysta bilder på Konstens hus

Glider försiktigt fram längs väggarna i stora salen på Konstens hus i Luleå. Caroline Färnström visar 60 bilder. Det är många men ändå försvinner de i denna stora rymd. Jag ser ensamhet och en återkommande dansande flicka som inte verkar ha kontakt med sig själv eller någon annan.