Det här hör helhetsmässigt till det mest kvalitativa och genomtänkta som Stefan Sundström någonsin har lämnat ifrån sig så - Bravo, grabben, verkligen! Uppenbarligen har han upplevt sig ha slirat fast med sina gummistövlar i de yviga bohemstråken på Stockholms Söder, som alltid har präglat hans musik och texter. Det har ju inte alls varit dåligt, men ibland även kanske lite begränsande och rituellt gamängmässigt. Endera detta eller också har han helt enkelt störtat in sig i en 50-årskris (han är 49) och kanske påverkade också den cykelolycka som han var med om förra hösten (han vaknade när de körde upp honom från operation, 13 stygn i skallen) honom. När han rehabiliterade sig efter den satte han sig ner och beaktade sitt liv. Det blev 38 låtar. En hög med ledsna och en med glada. Först spelade han in de ledsna, tio stycken, och det är den nu aktuella plattan, Ingenting har hänt. Inte för att man blir speciellt sänkt av den, inte alls. Men det är allt som oftast lite uppgivet, fast ändå vackert. Och genomlyst av de speciella metaforer som Steffe Sundström allt som oftast är en sån jäkel på att snickra till. Här får han, exempelvis, till det så vackert, insikts- och känslomässigt, i Skogsnäs, som är en längtans ballad till det norrländska kollektiv som var för flera decennier sedan, samt sätter oss skickligt på kroken i meningsfullheter som Alla ska i jorden, VaVaDeJaSa och den lätt uppgivna Ingenting har hänt. I den alldeles överraskande och fullt underbara tolkningen av gamla fina schlagern Nidelven gör Sundström det hela så fint, att man alldeles bortser från Thory Bernhards bitterljuva ursprungsversion från 50-talet. Och: jag vill både ha Stefan Sundström, den sjavige bohemen, och som den mera reflekterande iakttagaren. Mitt i livet. För som han själv skriver i den här plattans pressmeddelande: "Denna platta är en sista varning från apokalypsens fyra ryttare till den svenska medelklassen". Då vet vi. Men snart kommer den glada plattan. Och det var ju tur att cykelincidenten slutade lyckligt ändå. Men inspirerade till ett knippe suveräna sånger.
