Slagverk och blåsare hade fått spelledigt och orkestern var i delar av programmet förstärkt med stråkelever från Luleå kommuns kulturskola.
En jig ur St Paul’s Suite, Op. 29 No. 2, av den brittiske kompositören Holst, inledde konserten. Holst lät sig liksom många av sina samtida inspireras av folkmusik. Jig är en livlig dans med energiskt fotarbete, men kvällens framförande gjordes i ett något stillsammare tempo vilket gav en mer romantisk än energisk stämning.
Det mest kända stycket som bjöds torde vara Air ur Orkestersvit i D-dur, BWV 1068 av J.S. Bach. Kontrabasarnas stadiga puls, som ett människohjärtas slag, bildade ett golv ovanför vilket den ljuvliga melodin kunde sväva. Orkestern framför stycket väl.
Solisterna för kvällen, Sofie Ye och Sten-Johan Sundling, är komna ur samma musikaliska vagga, Kulturskolan i Luleå. Sundling, snart veteran i Kungliga filharmonikerna, har hunnit längre på sin musikaliska bana än Ye, men det var ändå ingen dununge som tillsammans med Sundling framförde Bachs Konsert för två violiner i d-moll, BWV 1043. Sofie Ye har spelat fiol sedan femårsåldern och hon hade inga problem med att "hänga med i svängarna". Man önskar Sofie Ye, som också fick ta emot ett nyinstiftat stipendium av orkesterföreningen, fortsatt god utveckling och många år av spelglädje.
Orkestern spelade utan dirigent framför sig, vilket är en svår utmaning. Kanske var det detta som gjorde att viss tveksamhet infann sig här och där, framför allt i den första delen av konserten. Efter paus, i Elgars stråkserenad i e-moll, Op 20 hade orkestern hittat mer av säkerhet och energi. I synnerhet larghettot var mycket fint.
Orkesterföreningen avslutade tillsammans med Kulturskolans elever med Divertimento för stråkar i F-dur ur Salzburgersymfonin av Mozart och som charmigt extranummer gavs ett allegretto i pizzicato ur Glucks balett Don Juan.
Luleå orkesterförening ser samarbetet med Luleå kulturskola som viktigt, dels ur rekryteringssynpunkt men även för att själva lära och för utvecklingen av det kulturella livet i allmänhet. Det är viktigt att det finns fler än de enskilda elevernas föräldrar och lärare som vill stötta och inspirera de unga. Ett afrikanskt ordspråk säger "Det krävs en hel by för att fostra ett barn". Man skulle också kunna säga att "det behövs en hel orkester för att utbilda en musiker".