Väck mig inte - jag skriver

I ett kulturhus från 1700-talet, mitt på Södermalm i Stockholm, har Beate Grimsrud sitt arbetsrum. I rummet bredvid sitter Maria Sveland och skriver, Sara Kadefors och Christina Björk är två andra författare i det gamla trähuset - luncherna är ofta inspirerande berättar Beate Grimsrud. Hennes rum skiljer sig från de andras. Framför den gamla kakelugnen står en säng, som ofta används mer än skrivbordet. - Målet är att skriva två timmar om dagen. När jag fastnar i skrivandet hamnar jag här i sängen. Jag halvsover, slumrar fram fortsättningen av texten. Jag har inga skuldkänslor för att jag tillbringar så mycket tid i sängen. Det ingår i arbetet. Författare är man dygnet om
Så har hennes tidigare romaner också växt fram, men i senaste boken - Har någon sett mig någon annanstans? - har sängen blivit scenen för hela berättelsen, drömmen har blivit ett sätt att fritt botanisera i fantasierna. Bokens metajag är författaren, som med en arm ut i verkligheten ligger och drömmer. Idén till boken kom med de inledande raderna, berättar Beate Grimsrud: "Jag är författare. Det är inget yrke. Det är ett liv. Men nu sover jag." - Författare är man även i drömmen. Jag ville skriva om en lång natt, där gestalter kan komma och gå, där vem som helst får krypa över scengolvet. - Drömmens logik gör formen väldigt fri. Det är inte mina drömmar jag har skrivit ner, men öppenheten som en dröm ger - man godtar det ena språnget efter det andra - var skön att skapa. Allt som kom fick komma. Romanfigurerna återvänder
Norskfödda Beate Grimsrud fick sitt genombrott med romanen Jag smyger förbi en yxa, om Lydia och hennes uppväxt i en stor, kaotisk familj. Samma syskonskara återvände hon till i nästa bok, Vad är det som finns i skogen barn?. I den nya romanen trängde sig Lydias bror Anders in i boken, utan att fråga om lov. - Romanfigurer är svåra att bli av med. Det tar lika lång tid att bekanta sig med en romanfigur som med andra människor. När böckerna är skrivna håller de sig kvar. Jag vet hur Lydia och Anders tänker. Lydia dök också upp i den här boken, men jag lyckades stryka henne. För romanerna om Lydia och hennes syskon fick Beate Grimsrud flera priser och blev utsedd till en outsider i svensk litteratur för sitt personliga språk. Hon har hela tiden lockats av den experimentella formen, och när hon nu lämnar barndomsvärlden lämnar hon också den traditionella romanen, för den här gången. Har någon sett mig någon annanstans? är en ganska tunn bok och språket är rakt, men kasten är tvära och den fragmentariska berättelsen kräver mycket av läsaren. Sisyfos som knuffar sitt stenblock, Dostojevskijs Raskolnikov, en matematiker med en ny strängteori och den namnlöse huvudpersonen i Knut Hamsuns Svält är några av personerna som kliver in och ut ur historien. Samhällskritik, i form av samtidens absurda förhållande till konsumism, varvas med fyndiga stycken om telefonförsäljare som ständigt avbryter författarjagets sömn. De vill sälja prenumerationer på trosor, telefonabonnemang och hälsokost. - Jag måste gå med i Nix-registret, jag blir bombarderad av telefonförsäljare. Jag byter elbolag hela tiden, jag svarar i sömnen och hör hur jag går med på vad som helst. Skriver på norska och svenska
Har någon sett mig någon annanstans är Beate Grimsruds första roman på fem år. Oftare än så behöver de inte komma, tycker hon. Tiden däremellan ägnar hon åt dramatik, dokumentärfilmer, TV-manus och barnböcker. Just nu försöker hon göra ett drömspel för scenen av nya boken. Tack vare att hon skriver sina böcker både på norska och på svenska har Beate Grimsrud lyckats bli nominerad till både Sveriges och Norges stora litteraturpris, Augustpriset respektive Bragepriset, samma år. Tyvärr, säger hon själv. Visst är hon glad, inte minst över juryns mod att lyfta fram en så pass udda roman, men hennes två tidigare romaner är lättare att se som Augustvinnare. Har någon sett mig någon annanstans? tänjer på gränserna, och Beate Grimsrud tror inte riktigt på den som Augustvinnare. - Det kan bli svårt att nå ända fram, om det är en bästsäljare förläggarna vill ha. Bragepriset gick inte till henne utan till Carl Frode Tiller, men motiveringen gjorde henne väldigt glad.

Väck mig inte - jag skriver

Med en experimentell roman om drömvärldar och författarrollen hör Beate Grimsrud inte till favoriterna till årets Augustpris. Men det är inte värt att räkna bort henne - jurymedlemmar både här och i hemlandet Norge har fastnat för hennes böcker.