Kören Arctic Light har tillsammans med sin grundare och ledare Susanna Lindmark gjort sig ett namn genom sina konserter präglade av koreografi och kraftfulla tolkningar. När kören nu släpper sin skiva Songs of hope undrar jag nyfiket: kan man höra denna ambition även i en renodlad studioinspelning? Svaret blir för mig ett förbluffande ja!
Det jag imponeras av är inte så mycket körklangen, som för övrigt är väldigt elegant och jämn, utan det som finns bakom, körens själ. Det är svårt att förklara, men bakom varje musikalisk fras finns här ett personligt avtryck som ger mening åt det sagda. Personerna i kören får komma fram samtidigt som körklangens homogenitet behålls.
Orsaken tror jag ligger i ett medvetet arbete av körledaren med just dessa detaljer, samt målsättningen att sjunga utantill och söka uttryck även med kroppen. En körsångare som kan det är fri, och en fri körsångare är personlig.
Låtarna spänner över ett vitt fält med musik från bland annat Indien, Irak och Sverige, några med utsökt komp av cello, saxofon och slagverk. I Susanna Lindmarks egna kompositioner får symbiosen mellan klang och uttryck starkast effekt. De enkla texterna skapar genom musiken och sångarna en oerhörd kraft, i titelspåret Songs of hope är det svårt att vara oberörd.
Susanna Lindmark har lyckats kombinera vacker körklang med personligt uttryck. För det är hon ett föredöme för alla körledare.