Det identifikatoriska kan alltså inte vara för handen, det distanserade däremot riskerar att bli både alltför uppenbart och alltför kyligt, fast å andra sidan: vad gör man när tillvaron, genom någon djävulsk komplikation faller i bitar och det sociala blir en trasa och det familjära och trygga ett avlägset minne? Hustrun är trevlig, men hustruns lillebror är rena frestelsen.
Nu försöker Cunningham göra frågan delvis platonsk, det Peter söker är ungdomens källa, vilken blivit honom mycket angelägen fast han inte är mer än drygt fyrtio år, och denna källa rinner upp hos svågern och allt han står för. Och dessutom, frågar sig konsthandlare Peter, var det inte mer än så här med livet? Lite framgång, mycket pengar, uppskattning och en halvtaskig relation till utflugna dottern. En Adonis att dyrka och längta till, det är något, det ger tillvaron färg, kanske också mening.
Michael Cunningham har onekligen ett språk som vibrerar och hans referenser är estetiskt eleganta. Och som erfaren romankonstruktör förstår han komplikationens nödvändighet. Ethan, den dyrkansvärde svågern, är inte precis en drömprins. Eller möjligtvis en drömprins med drogproblem, en ganska obehaglig liten figur som är lika vacker som falsk, parasiterande och egoistisk. Förälskelsen får lite grus i lovsången.
Så där sitter man som den ideale läsaren och undrar sarkastiskt om Peter egentligen inte älskar sig själv så mycket att han måste finna en yngre, och mer spännande kopia av sig själv i Ethan. En Narcissus som stirrar ner i sin drömda spegelbild och finner den skön och därav blir konsternerad, börjar driva omkring på gatorna, ringer konstiga telefonsamtal och förlorar det där fästet i tillvaron som är så väsentligt.
En stor läsupplevelse? Nej, snarare välfriserad och svalt underhållande. Från en mycket fjärran miljö där även själva omprövningen av liv och ideal mer än allt annat visar sig vara dekorativ och avsedd att förströ för stunden. Det existentiella ska förstås som överraskningen i en oväntad förförelseakt tycks Cunningham säga. Där någonstans tar jag nog farväl.