När granen släcks ikväll går mina barn och sover i nybäddade sängar, mätta av julmat och säkerligen trötta av fröjder. Det är jag djupt tacksam för.
Vet inte hur många av er läsare som sett Magnus Wennmans utställning Där barnen sover på Fotografiska i Stockholm eller på webben. En utställning där fotografen mött några av de två miljoner barn som är på flykt undan krig. De som tvingats lämna vänner, hem och sina sängar.
Lamar, 5 år sover på en filt i skogen på gränsen mellan Serbien och Ungern. Hemma i Bagdad finns dockorna, leksakståget och bollen. En bomb förändrade allt.
Abdul Karim, 17 år sover på en bänk i Aten. För sina sista euro köpte han en färdbiljett till Greklands huvudstad. Han drömmer om att sova i en säng och krama sin lillasyster.
Ralia, 7 år och Rahaf, 13 år har sedan ett år tillbaka sovit på en trottoar i Beirut. De flydde tillsammans med sin pappa från Damaskus sedan en granat dödat deras mamma och bror. De är rädda för "bad boys"...
Och så fortsätter det. Barn i olika åldrar som tvingats fly för sina liv och sover i gräset, på fältsjukhus, i flyktingläger, på gatan...
Återkommer därför åter till Mahatma Gandhi och hans tro på icke-vålds principen.
"Var den förändring du vill se i världen". Och kanske viktigast av allt; "Det finns ingen väg till fred – fred är vägen".
Med dessa tankar önskas en God Jul