Det är en tid sedan långfredagen innebar fullständig stillhet. En sorgens dag, där endast begravningsmusik spelades på radion och lekar bannlysts för de små.
Tack och lov kan man tycka, men i en värld där medial förströelse, liksom shopping alltid finns tillgänglig, kan jag inte låt bli att undra vad det gör med oss människor.
Jag menar, det är inget ovanligt numera att klämma en hel tv-serie på en helg. Och fler än jag har vittnat om svårigheten att faktiskt ha tålamodet att se en hel film.
Det vilar något lättflyktigt över vår samtid, där vi människor liksom seglar omkring på jakt efter konstant behovstillfredsställelse.
Jag vill ha, NU!!!!
Påsken var, tidigare i alla fall, samtidens raka motsats. Stillhet, tystnad, eftertanke och kanske också en del tristess.
Inte för att jag önskar någon att sitta still och lyssna på begravningsmusik en hel dag, men däremot att fler skulle få uppleva vad som händer när sinnet stillas bortom nätets snabba förförelse.
Min norska vän har packat deckare inför helgens skidäventyr. Själv ska jag läsa Markus Torgebys bok Löparens hjärta om när han bosatte sig i en kåta i jämtländska skogen och under fyra år levde som en eremit. Varför? Jag tror han något att säga om vår samtids behov av eftertanke och faktiskt även nyttan av både stillhet och tristess.
Glad påsk!