Vardagens ironiska mästare

Humor och taktkänsla, men också bitterhet, ilska och ångest. Kanske är det detta som gjort Sonja Åkesson till en av våra bredaste poeter. Bred genom sin stora läsekrets och som "den vanliga människans diktare", men också ur en litterär aspekt. Amelie Björck lyfter gärna fram hennes språkliga experiment vid sidan av de mest kända kvinnodikterna. Björcks nyutkomna bok Sonja Åkesson är en av överraskande få biografier om den gotländska poeten. Amelie Björck har ansträngt sig för att sätta in Sonja Åkesson i ett sammanhang. - Sonja Åkesson är en spännande poet att upptäcka. Men det är också en väldigt spännande tid som fick konsekvenser för vår tid. Vi kan fortfarande läsa de här dikterna och upptäcka nya saker. Vågade det personliga
Dikterna Åkej och Äktenskapsfrågan och kvinnokampssånger som Ska bli sjuksyster jag, tralala är några av de mest kända exemplen på Sonja Åkessons ironiska vardagsrealism. - Hon hade stor betydelse för författare som vågade skriva mer personligt. Det var både hennes dikter och hur hon lät sig själv exploateras i medierna och pratade om psykisk sjukdom, sexualitet och annat. Hon blev en del av kvinnorörelsens utveckling. När Sonja Åkesson debuterade 1957 var hon en av få kvinnor som fick erkännande, och hon fick det dessutom för en poesi som skildrar en kvinnlig vardag. Med sina kampvisor och dikten Vara vit mans slav skrev hon in sig i den politiska feministiska kampen. Fortfarande är de en viktig del av feminismens textbagage, menar Amelie Björck. - Det var hon och några till som började skriva om vardagserfarenheter. Ser man på svensk litteraturhistoria är det väl arbetarförfattarna som tidigare gjort något liknande, men då var det en manlig tradition och en manlig vardag som beskrevs. "Inte längre ögonöppnande"
Folkhemmet som Sonja Åkesson skriver om finns inte längre kvar. Är hennes dikter lika bra i dag? - De är kanske inte lika ögonöppnande som de måste ha varit för de som levde mitt i det hon beskrev. Kanske har det smugit sig in en del nostalgi också. Tillsammans-dikterna och hennes lite mer udda dikter är det dags att titta mer på. Ser man på vad de yngre poeterna tar upp i dag är de bitarna minst lika viktiga. Hennes dramatik kan nog också komma igen. En vanlig bild av Sonja Åkesson är hemmafrun som skriver medan maten kokar och ungarna sover. Hon skriver om rotmos- och pölskok, och var en flitig receptsamlare, samtidigt som Kristina Lugn har sagt att hon i sin kokkonst var förtjust i halvfabrikat, gärna frysta vårrullar. Hur var det egentligen med hennes kökskunskaper? - Ja, det är nog lite självmytologisering bakom den bilden. Men det är ett faktum att hon skötte familjen i början av 1960-talet, och det vet man ju att det tar tid. Hennes receptböcker är fulla med noga inklistrade urklipp. Jag tror att hon försökte gå in i rollen som husmor, men att den mer och mer fick diktens form, eftersom hon inte riktigt behärskade den.

Vardagens ironiska mästare

Trots att intresset för Sonja Åkesson och hennes lyrik fortfarande glöder har det inte funnits någon aktuell biografi om henne. I Amelie Björcks efterlängtade bok om den feministiska folkhemskritikern, ligger fokus på litteraturen.