Temat för Ärets nyÄrskonsert med LuleÄ-Gammelstads manskör Àr Elvis Presley, nÄgot som vid en första blick i programbladet kan te sig en aning vagt.
För av de drygt femton lĂ„tarna i programmet har bara ungefĂ€r en tredjedel tydlig Elvis-anknytning, medan till exempel âMy wayâ eller âPlease release meâ mĂ„ ha ingĂ„tt i âKungensâ Las Vegas-repertoar men i betydligt större utstrĂ€ckning kommit att förknippas med andra artister. Och var, frĂ„gar jag mig, finns klassiker som âIn the ghettoâ, âSuspicious mindsâ eller âAlways on my mindâ ? Nu antar jag att urvalet i mĂ„ngt och mycket grundar sig pĂ„ vad som passat att arrangera för manskör; dĂ€rmed faller mĂ„nga av de musikhistoriskt epokgörande rockânâroll-numren bort. Kanske lika bra det. För det mĂ„ ha sin charm att höra âBlue suede shoesâ framföras av ett fyrtiotal gentlemĂ€n i övre medelĂ„ldern, men i Ă€rlighetens namn kĂ€ndes tolkningen sĂ„vĂ€l styltig som baktung. DĂ„ funkar âCanât help falling in love with youâ desto bĂ€ttre, och riktigt fint blir det i âAre you lonesome tonightâ dĂ€r tvĂ„ tjog tonsĂ€kra farbrorsstĂ€mmor vĂ€vs samman till en musikalisk plĂ€d som vĂ€rmer gott i vinternatten. Och av de rena gospelnummer som den djupt troende Elvis tog sig an genom hela sin karriĂ€r tillhör âIn my fatherâs houseâ kvĂ€llens absoluta höjdpunkter med sina mĂ€ktigt gĂ„shudsvaliderade basstĂ€mmor.
Under kvĂ€llen ges ocksĂ„ maestro Lennart Johansson nĂ„gra gyllene tillfĂ€llen att flexa sina ansenliga röstmuskler i utsökta tolkningar av âGeorgia on my mindâ och tidigare nĂ€mnda âMy wayâ, och ackompanjerad av sina dovt âAmazing graceâ-hummande körkollegor reciterar Lars Magnus Eriksson Lord Alfred Tennysons ikoniska nyĂ„rsdikt. En stor eloge ocksĂ„ till alltid lika vĂ€ltalige konferencieren Börje Ekström som med gentlemannamĂ€ssig esprit och jĂ€rnkoll pĂ„ detaljerna - han lĂ€r ha Ă€gnat hela julhelgen Ă„t att hĂ„rdplugga Elvis-fakta - hĂ„ller kvĂ€llen samman och lyckas ge Elvis-temat en tydlighet som, om ni frĂ„gar mig, inte var given utifrĂ„n programupplĂ€gget.
Avslutningsvis bör nĂ€mnas att liksom pĂ„ förra Ă„rets nyĂ„rskonsert, dĂ„ blott 12-Ă„riga sopranen Minna Perdahl tog publiken med storm, medverkade i Ă„r en ung begĂ„vning som fick auditoriets sammanlagda hakbestĂ„nd att tappas. 11-Ă„rige Wilmer HeikkilĂ€ tog sig an bland annat âLove me tenderâ, âGuldet blev till sandâ och âHow great thou artâ med stor kĂ€nslighet, röstmĂ€ssig dynamik och imponerande lugn. Fantastiskt! SĂ„ ja, trots mina inledande invĂ€ndningar var det allt sammantaget en hĂ€rlig kvĂ€ll och en finfin avslutning pĂ„ det omtumlande Ă„ret 2016.