Värmer en frusen metalsjäl

Det här är Deathenings debutskiva, och det är onekligen en rivig start på karriären. De har tyngden och vreden från death metal, råheten från trash blandat med välbalanserade melodislingor. Sångaren Kalle Nimhagen river hål i mina hörselgångar med sin hetsiga growl. Och är det något som jag går igång på så är det smattrande kaggar. Det kan omöjligt fela. Open up and swallow är ösig rakt igenom, men det känns som att låtarna går ihop lite för mycket med varandra. Det kommer inte nog med toppar, men det finns några låtar som sticker ut lite mer, som t ex öppningsspåret Truthfully Decieved och titelspåret Open up and swallow. Och jag uppskattar även det gömda bonusspåret på sista låten Unable to breathe, som är totalt mangel. Det värmer en frusen metalsjäl. Det här är ingen skiva som är särskilt uppseendeväckande, den har samma sound som så många andra, men för den sakens skull är den inte dålig. Tvärtom, den är riktigt, riktigt bra. Men jag vet inte om jag tycker att Deathening är ett så tufft namn. Jag citerar en vän till mig "Det verkar vara slut på bra bandnamn ..."