Men brodern kommer aldrig. Istället får mannen besked om att brodern avvisats. Broderns brott? Han var iranier.
Videon av denne man, som delats frekvent på Facebook under veckan, arbetar som snickare i USA och har varit amerikansk medborgare sedan 15-20 år tillbaka. Han står där, förvirrad, förtvivlad medan tårarna rinner ner för hans kinder. Han har egentligen bara en fråga. Vad är det som händer? Han som en gång lämnat Iran på grund av dess regering och flytt till USA, tvingas nu brutalt återuppleva att hans hemvist sedan mer än ett decennium vänder honom ryggen.
”Jag har inte gjort någonting. Min bror har inte gjort någonting. Vi är inte regeringen. Vi är människor”.
Detta händer samma vecka som mitt Facebook-flöde närmast översvämmas av avståndstagande från Trumpadministrationens rivstart och hårdföra migrationspolitik, där inreseförbudet från sex muslimska länder verkat vara droppen.
Bland annat har det skapats en app för dem som vill bojkotta Trumps affärsverksamhet och det cirkulerar ett öppet brev där människor som vill markera sitt missnöje med Donald Trumps inreseförbud, uppmanas skriva på.
På sociala medier har också gamla videoklipp fått nytt liv. Bland annat när Donald Trump i en intervju om abort menar att kvinnor som av olika skäl väljer att abortera ett foster ska straffas. Vilket straff som ska utmätas vill han inte precisera, men de ska sona sitt brott. När den amerikanska tv-journalisten frågar om mannen ska straffas, är Donald Trumps svar… Gissa?
NEJ, så klart. ”Det är en annan sak för mannen”, menar Donald Trump.
En intervju som avslutas med att TV-journalisten tittar i kameran och utbrister ifrågasättande: ”Mannen är också delaktig”.
Detta klipp från mars 2016 dementerades av Trumps valkampanj. Och förvisso kan det fokus Donald Trump skapat med sin extrema politik och person föda motstånd, frustration och inte att förglömma rädsla. (Jag sover i alla fall sämre med honom som väktare för USA:s kärnvapenarsenal).
Men det absoluta skräckkabinettet är egentligen de människor som utgör maktfaktor som står bakom Donald Trump. De som öppet, eller bakom kulisserna, finansierat hans valkampanj och smörjt vägen mot Vita Huset. De har inget ansikte. Ärligt, det är dessa människor med sina intressen som skrämmer skiten ur mig!
Jag menar. Vilken agenda har dessa människor som tassar bakom ridån? Det ger mig, omöjligt, än sämre nattsömn och jag sätter mitt hopp till den största motkraften av alla - humanismen.
Vi är alla människor. Punkt.