Vikten att vägra välja sida

Marianovich återger iakttagelser och reflektioner som finns med i boken: - 1991 ville man inte tro att det skulle bli i Serbien som det blivit i Kroatien och Slovenien, berättar hon. Man skrattade lite extra. Som bosnier satt hon på kaféet Amadeus, drack drinkar och kollade in snygga killar när tecknen på att landet höll på att falla samman kom. Som att hon fick lov att köpa utländsk valuta i stället för att ha pengarna på banken där de förlorade värde, fast det kändes omoraliskt för pengarna som cirkulerade på gatan användes till att köpa vapen. - De ropade upp sina pengar som att de sålde meloner. Det var bisarrt, berättar hon. Kerstin Wixe håller intervjun på intressanta spår och reder i oklarheter. På frågan om berättelsen är biografisk eller inte svarar Marianovich med ett citat av författaren Mario Vargas: - Autobiografi är motsatt effekt än striptease. Strippan tar av sig tills hon kommer till den intetsägande tomheten, medan författaren tar på sig lager efter lager tills hon säger något. Jag har tagit sådant som hänt mig och andra och skrivit ihop tills det säger något. Hennes efternamn är ett av de få som fungerar bland både serber och kroater, och detta att vara en kameleont och vägra välja läger har också präglat hennes liv. Det skilde henne till och med från sin man. - Med honom som med många andra kom rädslan, dödsångesten, när den nationalistiska vampyren väcktes till liv. Man ville ansluta sig till en grupp som kunde rädda en. De som inte hade någon religion eller känsla av etnicitet skaffade sig det. Det var så viktigt att vara serb, kroat eller muslim eller vad man hade att välja bland. I de familjer som var blandade valde man den politiska riktning man skulle ha minst smärta av. Men själv vägrade hon att välja. - Om du känner dig stark i din nationalitet innebär det automatiskt hat för den andra, och jag kunde inte hata mammas släkt för att de var serber, eller min pappa för att han var kroat, eller min gamla svärmor för att hon var muslim. Men att vägra välja hade sitt pris. Hennes barn blev utsatta för kriminella gäng och fick ingen hjälp av staten. I boken använder hon denna upplevelse för att visa hur kriget fungerar - hur folk börjar hata som hon gjorde i den situationen då hon fick lust att köpa en pistol och hämnas. - En del instinkter vet man inte om förrän de kommer till en vändning, så är det med hatet. Tätt därefter fick hon även sparken från sitt jobb för att hon var oklar i sin etnicitet. Sedan bröt kriget ut på allvar, all kommunikation stängdes av och äldsta sonen hamnade i skyttegraven. Kontexts sista författarsamtal för säsongen avslutas med Marianovichs visdomsord: - Man ska lyssna på sina instinkter och tänka på vad man förväntar sig av sig själv, inte på vad andra förväntar sig av en.

Vikten att vägra välja sida

Under ett mjukt lampsken, med en vas blommor på bordet, sitter kulturjournalisten Kerstin Wixe och Umeåförfattaren Fausta Marianovich i var sin rokokofåtölj och samtalar om krig och hat utifrån debutromanen Sista kulan sparar jag åt grannen.