Sångaren Marianne Racine Granvik och piano- och tramporgelspelaren Vera Kappeler intog den lilla salen i Kulturens hus under söndagskvällen. Tillsammans bildar dessa kvinnor gruppen Tuliaisia. De har spelat tillsammans i snart tio år, vilket märktes väl under deras framförande av flertalet låtar från deras platta Vinter från 2012. Under ett par låtar under spelningen blev de ackompanjerade av manskören 3000 Män, vilket var en lite missvisande titel då de bara var 19 män.
Konserten inleddes av Tuliaisias tolkning av Zacharias Topelius dikt Klang, min vackra bjällra. Låten satte en prägel som färgade hela spelningen vit. Det skulle handla om vinter, och allt som hör till. Då sångaren Marianne Racine Granvik är från Tornedalen var väldigt många av låtarna som spelades influerade av den delen av Sverige.
Manskören kom inte förrän ungefär i mitten av den 60 minuter långa spelningen. Till min besvikelse var den första låten som kören och Tuliaisia framförde agerade kören bara stämningshöjande då de bara doade. Det lät lite platt, men potential fanns uppenbarligen där då kören under de två sista numren fick ta större plats.
På Kulturens hus hemsida kunde man läsa att gåshud skulle förekomma vid flera tillfällen under spelningens gång. Denna gåshudsvarning togs på allvar av mig och jag väntade länge efter denna fysiska företeelse. Men det var inte förrän sista låten som gåshuden kom. Det var också då som manskören fick ta mest plats. Min fråga är varför hela spelningen inte var som sista numret.
Trots avsaknaden av gåshud höll spelningen en ganska hög och jämn kvalitetsnivå. Låtarna Vinternatt och Lyssna till mig ikväll, lilla mor var bland de bästa låtarna som framfördes. Hyllas ska också Vera Kappeller göra då hon vid imponerade med pianosolon. Sammanfattningsvis var spelningen en väl balanserad akt med influenser från både Tornedalen och Schweiz. Joddlande blandas med polsk folkmusik. Finsk polka blandas med svensk folkmusik. Resultatet blev en spelning som överträffade mina förväntningar.