Minst halva publiken kommer från andra sidan gränsen, och den tyvärr bara halvfulla salongen - det var visst något schlagerjippo som konkurrerade - är hörbart entusiastisk.
Mets produktion är, som alltid, besatt med lysande artister (och vi kom undan med en tiondel av biljettpriset, jämfört mot operahuset i Lincoln Center). Som den unge studenten uppträder tenoren Marcello Giordani, mot Karita Mattilas tonåriga skönhet Manon. Rollbesättningen gläder oss medelålders, som här på vidfilmsduk får bekräftat att "life begins at 47", vilket väl är ungefär åldern på de bägge förälskade ungdomarnas framställare. Men de sjunger som sjutton. Själva insceneringen ser ut att vara ungefär jämnårig med Puccini (1858-1924), och om jag inte visste att vi bevittnade en direktsändning skulle jag ha trott att det handlade om en inspelning från urpremiären 1893. Med dussintalet kameror i aktion får vi inte bara detaljerat följa kärleksparets tragiska färd, mot Manons död i södra USA:s ödemarker, utan också komma backstage. Minst lika spännande som dramat självt är scenbytena och artisternas förberedelser, påpassligt fångade av kameror på vagn - en TV-finess vi vant oss vid från vartenda direktsänt underhållningsprogram. Och obetalbara är bilderna på Mets musikaliske ledare, Manons dirigent James Levine, en mysgubbe med absolut kontroll över orkesterdikets hypereleganta musiker. Mötet med Mets inhyrda djurtämjarpar och deras coola malteserhund Jock ökar också vår förståelse för operakonstens subtiliteter maximalt. Kvällens presentatör är suverän: en högparant anchor-woman i byxdress från Escada, CNN-frisyr och oklanderlig sminkning: världssopranen Renée Fleming. Bravissima! När den intervjuade Karita Mattila går ned i spagat för henne under första pausen blir både hon och vi hänförda. Visst har jag besökt Metropolitan Opera ett antal gånger i mitt kritikerliv, men det här var en av de mest givande. Och till skillnad från i New York parkerade jag gratis, bakom ICA:slastkaj. Det är bara att önska HT-publiken (Haparanda-Torneå-publiken, alltså - vad trodde ni jag menade?) mer Opera from Heaven!