YEAH!

Den musikaliska motsvarigheten till en våldsamt metodisk tarmsköljning. En urblåsning pricksäkert riktad mot hjärta, lever, njurar och hela tarmsystemet. Som man kände sig hel och renad av efteråt. Kan rekommenderas redan i förväg. Nästa gång möjligheten uppenbarar sig. Musical Express marknadsförde sig "med gästartister" och dessa hired hands var i sig imponerande och hyperprofessionella nog: Luleåsonen i exil Ola Gustavsson, adderande den djävulskt raffinerad elchocks-gitarr som han tidigare spelat för bland andra "Totta" Näslund, Ulf Lundell och Lars Winnerbäck; Tobias Lindvall, på rattlesnake-munspel; klipporna Erik Malm och Kent Sundvall på diverse trummor samt den väldige Björn Sjöö, på förslagsvis trombone och skrovligt auktoritativ sång. Det blir bara bra med sådana musikermannar som gäster, men Musical Express själva består också av påtagligt pålitliga exekutörer: Andreas Norberg, den knäckfräsande unge gitarrist-desperadon som med sin trucker-keps över det långa och toviga hårsvallet samt sina omsorgsfullt och färgstarkt illustrerade armar påminner om en skogshuggare från det gamla och galna Amerika och/eller någon obeveklig karaktär ur James Taylors eller The Bands repertoar, basisten Jonas Sandin, gitarristveteranen Lars Bonnevier, organisten Gunnar Sundström samt den unge pistongtrummisen Björn Rautio. De startade med ett trovärdigt utsnitt av gammal blues (alltså riktigt gammal blues) och efter en kort paus skiftade de trummis och manglade i gång med en tuff häx-hybrid av bråkig, elak och riktigt nervlarmande rock-blues, som mullrade av influenser från MC 5, Stooges, Black Rebel Motorcycle Club och (framförallt!) den Johnny Winter som gav folk tinnitus på 60-talet. Andreas Norberg och Ola Gustavsson gitarrduellerade som ett par gunslingers och alltsammans var bara eftertryckligt levande och bra. Den fulltaliga publiken njöt. I mängder. Som inledning till det här ramalamat sjöng den oklanderligt begåvade Martina Lundberg, gitarrkompad av sig själv och Jonathan Lundberg, ett knippe doftande och innerligt atmosfäriska melodier. Mycket fint det också. Innan det efterföljande mullret tog över och brakade loss. För fullt.

YEAH!

YEAH! Så här var det faktiskt i Kulturens hus, på självaste trettondagsafton, när den närmast lystet pigga och dynamofjädrande blues- och rockgruppen Musical Express spelade i restaurangen där: