Många riksteaterföreningar i länet hade bokat föreställningen, fått ett speldatum och såg med förväntan fram emot att arrangera för ortens befolkning. Plötsligt, i mitten av november, kom beskedet: länsturnén är inställd av ekonomiska skäl!
Det finns en lokal riksteaterförening i alla Norrbottens kommuner i dag. Som ideella kulturarrangörer i Norrbottens glesbygd står riksteaterföreningarna ofta för kommunens enda professionella scenkonstutbud för vuxna. Vi arbetar ideellt, ibland med, ibland utan kommunala anslag. Länsteatrarna kan ofta erbjuda prisvärda, kvalitativa teaterupplevelser och har dessutom som uppdrag att turnera vårt län. Att vår egen länsteater inte har råd att komma ut med en enda vuxenföreställning under vårsäsongen är närmast skandalöst. Länsteatern har helt plötsligt blivit en stadsteater!
Denna kulturskymning blev till natt när Norrbottens läns landsting dessutom valde att dra ned turnéstödet till länets teaterarrangörer med närmare 20% inför 2016, också med hänvisning till ekonomin. Som grädde på moset har de kommunala anslagen till riksteaterföreningarna minskat med närmare 500 000 de senaste 20 åren. Norrbottens riksteaterföreningars chans att få ihop ett kvalitativt scenkonstutbud till ett rimligt pris på våra orter och för våra medborgare har nog aldrig varit så usla.
Forskare och kulturpersoner i hela landet lyfter problemet att kultursamverkansmodellen dessvärre verkar gynna storstäderna istället för regionerna eftersom de statliga medlen inte ökat i takt med kostnadsuppräkningarna. Någon antyder till och med att kultursamverkansmodellens verkliga syfte är att få vissa kulturverksamheter (och regioner?) att självdö. De direkta effekterna i form av ett minskat utbud ser vi hur som helst snabbast i de största mest glesbefolkade länen – det vill säga Norrbotten.
Norrbottensteatern är en länsteater med landstingets uppdrag att turnera i hela länet – ett uppdrag som det bara ska finnas pengar för. Vi vet att teatern fått minskade medel för 2016, trots vackra ord i landstingets kulturplan. I den kan man läsa (s. 30) ”För att tillgängligheten för norrbottningarna ska vara tillnärmelsevis den som finns i andra delar av Sverige, krävs speciella insatser.
Frågan är nu – var finns de speciella insatserna?
Någon måste kliva fram och ta ansvaret för att hela landet ska ha ett kvalitativt kulturutbud. Kommunerna, landstinget, Statens kulturråd och regeringen – gör nåt! Annars riskerar kulturmörkret att bli kompakt och långvarigt. För hela vårt län – och i förlängningen hela vårt land.