Jan Lööfs böcker ”Morfar är sjörövare” och ”Ta fast Fabian” kan stoppas. Förlaget Bonnier Carlsen har granskat dem och hittat ”stereotypa skildringar av andra kulturer”.
Gör man rätt? Hur hanterar man fördomar i gamla barnböcker, skrivna i en annan tid och annan kontext. Att Pippis pappa inte längre är negerkung, utan söderhavskung, tror jag får vänder sig emot. Men hur hanterar man Jan Lööf som alltid varit en outsider i barnbokslitteraturen?
Frågeställningen är inte ny och tenderar till att dela upp debattörer i för eller emot. Hur mycket kan man skriva om historien, innan historier går förlorade? Kan man förändra en klassiker så att den motsvarar samtidens värderingar eller gör man sig skyldig till historieförfalskning? Hur många revisioner kan en berättelse utstå eller ska man sonika plocka bort viss litteratur från utgivningen. Och vad riskerar man då?
”Tintin i Kongo” är ingen rolig läsning idag, liksom historien om ”negerpojken” Sammy som fanns återberättad i den Skattarkammarbok som fanns i min ägo som barn. Även böckerna om Barna Hedenhös har fått kritik, liksom Stina Wirséns och hennes Lilla Hjärtat. Kritikerna hävdade att Wirséns böcker och filmen innehöll rasistisk blackfacekarikatyr, vilket ledde till Bonnier Carlsen slutade sälja böckerna.
Som vit, medelklass och uppvuxen i majoritetskulturen kan givetvis dessa kritikerstormar uppfattas som fullständigt obegripliga. Lägg därtill nostalgi och minnen från vissa älskade berättelse och känslor kan koka. Å andra sidan kan jag förstå förlagens dilemma. Vi lever i en annan tid där många barn som växer upp idag har andra kulturella rötter och därför inte roligt att ens kulturarv gestaltas som dåliga, skurkar eller för den delen karikatyrer i litteratur. Här finns tydliga likheter med genusdebatter som rasat. Ta exempelvis Bechdel test som visar på hur kvinnor framställs på film. En film som klarar testet ska ha två namngivna kvinnliga karaktärer, som pratar med varandra, om något annat än män. Inte så många filmer än i dag fixar det testet och veterligen har ingen film stoppats eller krävts att den ska göras om för att få visas igen – oberoende om den genomsyras unkna kvinnoporträtt eller för del delen dold rasism. Jösses. Stora delar av Netflixs sortiment skulle bannlysas.
Vän av ordning hävdar att det är annorlunda med barnlitteratur. Och jag kan hålla med. Däremot hade diskussionen nog aldrig uppstått om det handlar om en nyproducerad bok.
Nu handlar det istället om älskade klassiker. Annars skulle förlaget inte satsa på nyutgåvor av Lööfs två böcker. Och frågan återstår. Hur stor revision kan en bilderbok utstå? Egentligen ett svar för Jan Lööf. Det är ju faktiskt hans bilderboksberättelse, inte den politiskt, korrekta åsiktskorridorens, även om svaret kan påverka hans ekonomi. Det återstår att se om han går förlaget till viljes.