På väg till affären cyklar jag förbi ett äldre par som håller på att fylla bilen. Det är en av de första dagarna utan jacka, vårluften lovar sommar som en otrogen lovar att lämna sitt äktenskap. I försåtliga viskningar. Men ändå.
Blommiga dynor till utemöbler travas in i pensionärsparets baklucka. Det skulle kunna betyda vad som helst, men jag bara vet att de ska till sommarstugan. Fylla ett par tiolitersdunkar med vatten på macken, passera Ica för kaffe och hallonkransar. Fröer från handelsträdgården, eller blommande petunior i plastkrukor.
Där jag bor nu säger inte folk att de ska till stugan. De åker till landet, till torpet eller sommarhuset. Under rubriken Fritidsboende på Blocket kan man hyra ett ”fräscht sjöställe” för 27 000 i veckan.
Vid en första anblick tar sig drömmen om ett sommarviste massvis av olika uttryck, men i själva verket får alla plats under vingen av Gunnar Wiklunds beslöjade 1960-talsversion av örhänget ”I en röd liten stuga”. Den Boden- och Luleåbördige sångaren hade 40 melodier på svensktoppen, ställde upp i Melodifestivalen sex gånger och drog storpublik till folkparkerna. Fram tills en halvtimme före den här texten skrevs hade jag aldrig hört namnet.
Men låten kan jag sjunga i sömnen: ”Och om vi ej kunnat bygga oss någon riktig brygga / Kan vi oss känna trygga / Ty vi vet ju att / Över sjön bygger lyckan oss en gyllene bro / Till en röd liten stuga där vi bo.”
Den fallande melodislingan är ungefär lika djupt inpräntad i ryggmärgen som smaken av rabarberpaj bakad i vedspis. Söt, syrlig, lätt bränd. Om man en gång fastnat för stuglivet så saknar man det ständigt, längtar till solskenet på torptrappen som till själva saligheten. Men min barndoms sommarstuga ligger 85 mil bort och tretton år i det förflutna. Inte kan jag fara dit och öppna för säsongen, bara för att lövsångaren gastar utanför fönstret. Bara för att pensionärerna nedåt gatan har sitt.
Jag missunnar dem inte, även om jag bra gärna skulle klättra in i baksätet och åka med. Om vägen blev lång kunde jag lyssna på Gusten Grodslukare på freestyle, kanske tigga till mig en mjukglass med kolasås och tuttifruttiströssel. I visionen har jag skrapsår på knäna.
Men framtiden ligger närmare till hands än det förgångna. Och i framtiden, föreställer jag mig, har jag mitt eget. Det är därför jag flänger länet runt i jakt på långtidsuthyrningar, finkammar Hemnet med hoppet och desillusioneringen hand i hand. Soldattorp med sommarvatten. Vatten hämtas hos grannen. Vatten finns i närheten av dvärgstjärnan Trappist 1. NÅGONTING, vad som helst. Så länge som sommaren varar för evigt och alla är lyckliga prick hela tiden.