Imorgon är det 30 år sedan Olof Palme sköts till döds på Sveavägen i Stockholm. En tid då jag inte ens låste min ytterdörr.
För denna afton dog inte bara en statsminister, utan också den oskuldsfulla självbild så många svenskar burit av ett land och ett folk inlindad i folkhemmets trygga famn.
Plötsligt var tiden turbulent, orolig och en spricka av rädsla kröp sig in i det allmänna medvetenandet. Många skulle med facit i hand säga att vi alla varit naiva i tron att en statsminister, älskad av många men också hatad av andra, skulle kunna röra sig fritt i samhället utan livvakter. Det var ju en självklarhet på så många andra platser i världen. Men inte. Här var det snarare självklart att höga politiker skulle leva sina liv som dem de företrädde.
Det har gått 30 år. Idag är Sverige definitivt inte något undantag. Nu är det en självklarhet att höga politiker har livvakter, säkerhetsfirmor lever gott på människors rädslor och ett upprop på Facebook kan få en maskerad lynchmobb att ge sig på sina medborgare för deras utseendes skull. Hoten och hatet är numer bara en knapptryckning bort. Folkhemmets trygga famn ett minne blott.
Och ja. Numer låser jag min ytterdörr när jag går hemifrån.
Kuriren rekommenderar:
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet
Kuriren listar: 11 produkter som du alltid kommer hem med från Ikea