För 44 året i rad arrangerades nyligen Malmö filmdagar, där höstens premiärfilmer förhandsvisades. Redan aktuella på repertoaren är Emir Kusturicas ”On the milky road” (både regi och huvudroll) och Stephen Frears ”Victoria & Abdel”. Kusturica är dock inte den regissör han var på nittiotalet med ”Zigenarnas tid” och ”Underground” och Stephen Frears är i sin nya film, om den oväntade vänskapen mellan drottning Victoria och en indisk undersåte, långtifrån sin bästa form. Och i monarkporträtteringsligan skapar Judi Dench inte samma intresse som Helen Mirren gjorde i Frears ”The queen”.
I november fortsätter Al Gore sin klimatupplysningskampanj i ”En obekväm uppföljare”, systerfilmen till 2007 års Oscarsvinnande dokumentär ”En obekväm sanning”, där den globala uppvärmningen sätts under brännglas. Innehållet må vara allt i den här filmen, men i det här fallet räcker det långt – med solenergin som den föreslagna ljusglimten i de eskalerande naturkatastrofernas tidevarv.
Hjortar, ja. Den ungerska regissören Ildikó Enyedis sjunde långfilm ”Om själ och kropp” utsågs till bästa film på festivalen i Berlin i början av året. Det är en märklig kärlekshistoria, som med sitt övertygande och trevande anslag aldrig besvärar sig med onödiga understrykningar. Enyedi korsklipper mellan den tudelade vardagen på ett slakteri i Budapest (den kliniska miljön i kontorsrummen en trappa upp ställs mot blodbadet i styckningsavdelningen) och två hjortar, som i absolut stillhet rör sig runt varandra i ett långsamt snöfall i en skog. Dessa vinterglesa drömsekvenser delas av den luttrat världsfrånvände ekonomichefen Endre och Mária, slakteriets nya och socialt obekväma kvalitetskontrollant. Deras gryende kärlek uttrycks i drömmens hjortar, vars betande mular vidrör varandra. Utan att vara det minsta långsökt har den här symboliskt och mycket vackert fotograferade filmen en långtgående verkan.
Särlingen Yorgos Lanthimos satte omedelbart avtryck med fullängdsdebuten ”Dogtooth 2009”. Dess bisarra beteendemässiga studie av udda karaktärer och premisser fortsatte han med i ”The lobster”, där Colin Farrell levererade lakoniskt monotona repliker. I ”The killing of a sacred deer” gör han en liknande karaktär, kirurgen Steven. Här får han assistans av Nicole Kidman och Barry Keoghan. Stevens vänskap med den sistnämndes karaktär öppnar för katastrofala följder för hans familj och en psykologisk skräckstudie av grekiskt tragiska mått.
För övrigt så är hjortar (och deras spår) av avgörande art även i veteranregissören Agnieszka Hollands återkomst till hemlandet Polen. I ”Villebråd”, efter en bok av Olga Tokarczuk, trillar jägare av pinn på löpande band. Den här mytologiskt fabelaktiga djurrättsthrillern vann Silverbjörnen i Berlin.
Höstens mest kompromisslöst konsekventa svenska film är Jens Assurs version av Tomas Bannerheds Augustprisade roman ”Korparna”. Här brukas jorden och korna av den envise och sköre Agne, som hoppas att sonen ska ta över lantbruket. Teman om att själv kunna välja sin framtid, kärv känslomässighet, glesbygdens sugande gyttja och avfolkning speglas både i det minutiöst komponerade fotot och Reine Brynolfssons ansikte.