8 mars. Det handlar varken om prinsar som fötts, vårdcentraler som lagts ned eller för den delen något hockeylag som vunnit.
Nej, idag är det inte bara en vanlig tisdag. Idag firas internationella kvinnodagen. I HELA VÄRLDEN!
Ifrågasatt? JA. Ni som finner dagen viktigt har säkerligen mött argumenten; Sverige är redan världens mest jämställda land. Orättvist mot männen. Men kanske framför allt tystnad. Egentligen den största härskartekniken av dem alla – osynliggörandet.
Men kanske har de som kritiserar/tystnat/ignorerar glömt att svenska kvinnor inte ens haft rösträtt i 100 år. Och att rätten till sin egen röst, kropp och åsikt ännu inte är en självklarhet för många kvinnor på vår jord, att det är helt lagligt att slå sin fru, sina barn...
Därför är internationella kvinnodagen viktig. Inte bara internationellt utan också nationellt. Sverige må vara ett av världens mest jämställda länder, men...
Fredag förra veckan presenterade LO en rapport där man undersökt faktiska lägstalöner. Och den barometern är ingen rolig läsning, i alla fall om man är kvinna.
Det nya lönemåttet, som LO utvecklat, visar skillnaden i genomsnittlig faktisk månadslön genom att man tittat på löneutbetalningar. Då skiljer det 6 000 kr i månaden mellan arbetarkvinnor och arbetarmän. Inom gruppen tjänstemän skiljer det 9 300 kronor. Och mellan kvinnor i arbetaryrken och män inom tjänstemannasektorn skiljer det nästan 20 000 kronor i lön per månad!
Och precis som feminister, och andra underordnade grupper, beskrivit sin kamp som ett steg fram, två steg bak, i en förvisso framåtskridande rörelse, kan ingen med samvetet i behåll hävda att kvinnors rättigheter gått överstyr. Snarare tvärtom. IS vill skapa en Islamisk stat, likt den som fanns på 600- talet under profeten Muhammed, långt ifrån islams samtida egna läror. I Afganistan har stormaktspolitik låtit jihaddister och talibaner förvandla ett samhälle till ett ytterst ovänligt samhälle för kvinnor, samtidigt som vi i vårt eget samhälle när en politisk kvinnoovänlig orm vid vår barm. Framröstade demokratiskt förvisso. Men hur många har tagit sig tid verkligen läsa sverigedemokraternas partiprogram.
Det är egentligen bara att dra sig till minnes Järnrörsskandalen i november 2012, där de tre sverigedemokratiska politikerna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling efter en utekväll i Stockholm i juni 2010 verbalt attackerat komikern Soran Ismail och flera andra personer med såväl rasistiska som sexistiska tillmälen, samt beväpnat sig med metallrör från en byggnadsställning, så förstår man att sverigedemokraterna inte kommer att driva frågor som rör kvinnors rättigheter, lika lite som andra underordnade grupper. Då skulle man inte tilltala en okänd kvinna med HORA. Vem gör det? Jo, de som anser sig överordnade, inte bara på grund av etnicitet utan också kön.
Jag fördömer IS framfart. Lika mycket fördömer jag sverigedemokraternas grumliga retorik.
Men trots de krafter som verkar för en återgång till ett samhälle där vita mäns överordning var självklar, har något hänt, som förhoppningsvis aldrig kommer att ifrågasättas. Helt enkelt för att det är underbart, för alla parter. Denna berättelse har jag fått återberättad och rör en väns kollegas man från företaget Elektrolux i Stockholm som tog emot en delegation kunder från USA. Varvid en av kunderna frågar:
– What about all this gay-nannies?
Den svenska företrädaren svarar, smått förvånat:
– Gay-nannies? Nej, det är pappor. Föräldralediga pappor.