- Hej. - 33 i morse.
- Hej. - 28,3 hos oss.
- På Lövskatan var det - 27.
Ja, så har hälsningsfraserna sett ut denna kylslagna vecka. Tillsammans med klagomålen på mörkret, en riktigt snackis.
Därför läser jag med stort intresse forskaren Kari Leibowitz slutsater av sina tio månader i Tromsö med syfte att söka svaret på varför de nordnorska invånarna i mycket mindre utsträckning än andra drabbas av årstidsbundna depressioner. Då specifikt med denna forskares utgångspunkt på Stanford university i Kalifornien med oändligt fler soltimmar än Tromsö som de facto inte ser ljuset på två månader vintertid.
Hennes slutsats är enkel. Det handlar helt enkelt om inställning.
Det vill säga, att gilla vintern och utomhusaktiviteter, oberoende av väder. Hon refererar exempelvis till devisen; Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Men också förmågan och längtan efter att boa och mysa inomhus. Dra på sig tjocksockar och njuta, oklart av vad.
Lugn är tveksamt efter mitt besök förra januari i denna stad som från mitten av januari bjöd på flera parallella festivaler. Staden, motsvarande Luleås storlek, höll både en stor musikfestival och Tromsös flaggskepp, filmfestivalen samtidigt.
Martha Otte, festival- och programchef för filmfestivalen menade att just under mörkertiden händer det mest i Tromsö. Helt enkelt för att då finns det största behovet av att träffa människor, uppleva, gå på lokal och dela erfarenheter. ( Marthe är förövrigt inflyttad amerikan) Tromsö är berömt för sitt kaféliv. Alla åldrar samlas på stadens barer för att ta ett glas vin eller dricka en kaffe.
Taxiköerna klockan tre på morgonen är gigantiska. Det känns som alla är ute. Definitivt inte hemma. I så fall på tur på fjället mellan alla allmänna turstugor som erbjuder gratis övernattning. (Skotrar hör fjällräddningen till).
Så detta snack om kylan. Är det bara inställning? Förvisso har festivalen - 30 ställts in på grund av svikande publikintresse. Men Jokkmokksmarknad överlever, trots årliga köldrekord år från år.
Så bara en tanke. Tänk om mörkret, kylan och vintern egentligen bara handlar om leda. Vi har helt enkelt tråkigt för att det händer för lite i våra norrbottniska städer.
Därför. Varför inte satsa stort? Strunta i alla sommarfestivaler. Tänk tvärtom. Bjud in artister, scenkonstnärer, teaterfolk, musiker, performance och dansare att inta vintern. Låt dem uppträda i norrsken, upplysta av en stjärnhimmel. Eller något annat exotiskt. Tänk bara på det internationella genomslaget för Ishotellet och Luleås satsning på IceMusic.
Eller skapa städer, likt Tromsö, som sjuder av liv när det är som mörkast. Ärligt. Vi har något att lära. Vinter och mörker är inte trist. Bara vi gör det till en tid av överlevnad.