Vad är likheterna mellan en bild på en halvnaken president Putin på en häst och en mulad svensk kulturminister?
Ingen alls, eller större än vi tror? Propaganda är meddelanden som syftar till att föra fram en agenda eller ett budskap genom att väcka känslor hos mottagaren. Dess mål är att påverka.
Normalt sett har vi vant oss vid att betrakta reklamen och politiken som de huvudsakliga arenorna för propaganda, medan allmänhetens diskussionssfärer har lämnats utanför. Men vad händer när allmänheten allt mer börjar använda sig av reklamens formspråk och strategier – medan politiken medvetet anammar allmänhetens tilltal?
Propagandan fungerar som bäst när den inte blir alltför uppenbar – det vill säga när mottagaren kan få för sig att missta den för information. Ju större kulturella skillnader i bild- och formspråk, desto lättare blir det också att upptäcka den. Bilder på den barbröstade Putin, oblygt poserande som valfri macho-actiondocka från 1970-talet, skiljer sig så mycket från vad som skulle kunna vara gångbart i Sverige att vi omedelbart betraktar dem som propaganda. Det ligger alltså i propagandans finurlighet att den lätt slinker igenom filtret om den inte bryter mot vår mediekultur.
Vi lever också i en tid som alltmer längtar efter äkthet och intimitet och där allt fler medvetet producerar och reproducerar bilder av både äkta och föreställd intimtitet som ett medel att få bekräftelse från andra. Här är Instagram det bästa studieobjektet. För hur lätt är det egentligen att skilja mellan äkta och spelad intimitet?
Alice Bah Kuhnke är den svenska minister som har det mest intima och till synes okonstlade Instagramkontot. Här varvas selfies med ögonblicksbilder, tokroliga situationer med oväntade garv, toppolitikermöten med befriande bakom-kulisserna-scener. Det är både rimligt och en smula hoppfullt att en person med ansvar för mediepolitiken också på djupet förstår de medier hon har att förhålla sig till, men samtidigt är det värt att ställa frågan vad det är som har förändrats när en minister lägger upp bilder på sig själv med ansiktet mulat fullt av snö, eller väl utvalda och ”vanliga” vardagsbilder med ett stort mått intimitet (ministern liggande, ministern joggande, ministerns bara ben, och så vidare).
Ja, hur ska vi tolka dessa bilder? Är det ministern vi ser eller är det människan? Bör vi skilja dem åt? Och vad är det egentligen de här nya bilderna representerar? Är det att medievanorna, politikens förutsättningar eller att propagandan har förändrats? Eller alla tre?