Vem ligger med vem? En ständig fråga. Svaret kan skapa glädje och avund, men också rubba dynastier och leda till dödsstraff.
Den 10 september 1640 skrev Hans Philip Lybecker, bergmästare i Norrland och chef för gruvan i Nasafjäll, brev till Bergskollegiet i Stockholm. Han berättade om arbetet på fjället och om smälthyttan i Silbojokk. Här nämndes lappfogden Olof Jonssons resor och drivaren Jacob Pfundt som ”arbetar flitigt”. Men så kan man nästan ana en stor suck i det vackert skrivna brevet. I några meningar berättar han om dödsdomar mot två anställda i Silbojokk.
Hyttfogden Sven Eriksson från Sala hade ”brukat hor” med en gift kvinna. Kvinnans namn uppges inte, men det kan antas att hon var anställd som kokerska. Straffskalan kom att handla om det mer allvarliga brottet ”dubbelt hor”, eftersom båda var gifta. Lömskaläge kallade man brottet om båda var ogifta. Att begå äktenskapsbrott var brott mot det sjätte av Guds bud vilket var allvarligt. Den svenska stormakten skulle ju inpränta den rätta trosläran i det vilda norr vid denna tid. Men Sven Eriksson och hans kvinnliga medbrottsling undkom döden. Efter en lång juridisk process hamnade ärendet hos Kungl. Maj:t som vid den här tiden var Drottning Kristina. Domen omvandlades till böter och straffarbete.
De dömda arbetade kvar i Silbojokk, åtminstone kvinnan som på plats skulle arbeta av sin skuld eftersom hon saknade tillgångar.
Bergmästare Lybecker tvingades under åren författa flera rader i brev där äktenskapsbrott förekom. Två år innan hade en hyttmästares dotter en påstådd affär med en bergmästare. Men tinget i Piteå avvisade ärendet.
I ett annat fall dömdes en kokerska och en gruvarbetare vid Nasafjäll för lömskaläger. Lybecker höll ett första förhör och beskrev hur de ogifta haft ett förhållande. Men där straff väntade för äktenskapsbrott hos de anställda, såg det annorlunda ut i bergmästarens egen familj. När Janrik Bromé i sin bok från 1923, Nasafjäll – ett norrländskt silververks historia, skriver om bergmästaren visar det sig att han själv fick i svårigheter. 1638 hade Lybecker flyttat från Garpenberg till Piteå med hustrun Kristina Schmidt och sonen Otto, åtta år. Piteå var huvudkontorets plats för bergsrörelsen norr. Men sedan hustrun, direktörsdottern, varit otrogen skiljde sig Lybecker och gifte om sig. Även denna gång med en kvinna från Garpenberg. Kristina Schmidt flyttade hem och gifte sig på nytt, men dog hastigt 1642.
Synden straffar sig själv, kanske någon sa då. Kanske även skulle ha sagt idag?