”Du var den som jag ville/stå i bredd med”, skriver Märta Tikkanen i Århundradets kärlekssaga (1978). Boken översattes till nitton språk och är kanske den mest manskritiska bok som utgavs under sjuttiotalet, skriver Ebba Witt-Brattström i Stå i bredd, en litteratur- och kvinnohistoria om 70-talet.

Etablerade och okända kvinnliga författare lyfte fram tidigare tabubelagda kvinnliga erfarenheter. Vara vit mans slav, som ingick i diktsviten och samhällssatiren Husfrid blev Sonja Åkessons mest kända och citerade dikt. Maja Ekelöfs, Rapport från en skurhink, lovordades av Kerstin Vinterhed i Dagens Nyheter: Som politisk roman unik, som kvinnoskildring likaså. Marit Paulsens debut Du, människa, hämtar inspiration från livet som trebarnsmamma och skiftesarbeterska på ett valsverk. Utmärkande för den tidens protestlitteratur, skriver Witt-Brattström, är att kvinnoerfarenheterna tar sitt säte i kroppen.

Debatten under 70-talet blev både infekterad och vital. Tidigare osynligjorda områden som kvinnolöner, daghem, jämställdhet i hemmet, blev inte bara synliggjorda i litteraturen, utan ett politiskt redskap som politikerna tog till sig. Det lagstiftades om jämställdhet och moderskapspenning blev föräldraförsäkring.

När kvinnor skrev var det kött och blod men deras erfarenheters värde som litteratur ifrågasattes. Därför säger jag; Äntligen!

Stå i bredd är en länge saknad och heltäckande analys av 70-talets viktiga kvinnolitteratur efter att ha sopats under mattan under många år och negligerats av, i första hand, manliga kritiker som inte uppskattade att den intellektuelle mannen tystats av 70-talets ”likriktning”.

Sven Delblanc exempelvis saknade den frie litteratören, ”ansvarig för ingen ”och Peter Luthersson avfärdade hela decenniet som ett ”interregnum”, en mellanakt av liten betydelse. Underkännande ger makt. Inte heller exmaken Horace Engdahl går fri. Kvinnolitteraturen var enligt honom för personlig för att räknas som skönlitteratur.

Nu lyfter alltså Witt-Brattström fram den här föraktade litteraturen och gör det briljant. Stå i bredd är kvinnohistoria i allra bästa mening. Dess historia ligger till grund för hela jämställdhetspolitiken i Sverige. Den och kvinnors litteratur gav upphov till en av de viktigaste debatterna som pågick under lång tid och som gav resultat. Särskilt Ekmans romansvit med samlingsnamnet Kvinnorna och staden (1974-83) och som skildrar Katrineholms utveckling från stationssamhälle till industristad, lyfter fram betydelsen av kvinnlig kunskap och närvaro i historien. Det har tagit lång tid att återupprätta den av kritikerna föraktade kvinnorealismen. Hur förankras den utan att författaren banaliseras skildras genialt av Kerstin Ekman i romanen Farväl till skojarbranschen (2011).

Där 70-talet blev vändpunkten för kvinnoförfattarna och kvinnorörelsen, blev 80-talet en backlash. Ville man vara med på parnassen så måste man vara så lik mannen som möjligt. Men utan särart ingen breddgång, då blir man bara sämre. Inte heller de manliga författare som vågade skriva öppet självbiografiskt togs emot nådigt. Sven Lindqvists En älskares dagbok häcklades av Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet. Detta var inte litteratur, utan ”Forums Stora Bok Om Kärlekens Nöjen”, eller Peter Curman i Stockholms – Tidningen: ”Bror Duktigs Bravader”. Lindqvist menade själv att hans tabubrott var att beskriva ”kärleken som sårbarhet och beroende”.

Witt-Brattström ger en utförlig analys av både kvinnors och mäns rollkonflikter. I Ulf Lundells Jack (1977), där de flesta manliga kritiker bara såg en sex- och drogorgie, ser hon en utvecklingsroman och ett mansmedvetande i kris. Kerstin Thorvall, den mest föraktade när det begav sig, jämför hon med Sappho och lyfter därmed Thorvalls ”bekännelser” till en kroppens poetik. Hon ställer citat ur Henrik och Märta Tikkanens liv och verk i dialog med varandra och reflekterar över varför den är aktuell idag.

Och hon tar inte åt sig hela äran. Här refereras generöst till både kvinnliga och manliga forskare. Frågan man ställer sig är hur det ser ut på litteraturvetenskapliga institutioner idag. Om 70-talet hoppats över i standarverken, vem läser vad och forskar om vem?

Så unga kvinnor, läs Stå i Bredd, på det att ni inte ska gå vilse i utarmande kvinnoideal. Kvinnor har alltid varit värdefulla och utvecklat egenskaper som ni kan dra lärdom av.