Här får kvinnliga diktare ett betydligt större utrymme. Med sina två kilo är ”Svensk poesi” en av årets tyngsta böcker, bokstavligen talat. Även innehållsmässigt är det en maffig historia. Mellan pärmarna ryms 1 500 år av svensk dikt, från runskrifter till Athena Farrokhzad.

Det har tagit författaren och poesiforskaren Niklas Schiöler och litteraturvetaren Daniel Möller tre år att sammanställa den väldiga boken.

– Men förutsättningen för att vi skulle klara av uppdraget har varit att vi arbetat med poesi i decennier, säger Niklas Schiöler.

Artikelbild

| 1 500 år av lyrik. I antologin "Svensk poesi" har redaktörerna Daniel Möller och Niklas Schiöler samlat 1 500 år av lyrik.

På bokens baksida konstateras att man riktar sig till både poesientusiaster och nybörjare. Men trots det breda anslaget kan redaktörerna säkerligen räkna med kritik från lyrikvänner som saknar somliga namn. I så måtto är antologimakande ett omöjligt uppdrag.

– Vi ska absolut erkänna att det finns väldigt många starka poeter som inte fått plats i den här antologin, som ändå är väldigt generös med sina dryga 1 000 sidor. Men här finns tillräckligt med god poesi, säger Niklas Schiöler.

Genom åren har det getts ut flera ambitiösa poesiantologier i Sverige. Litteraturhistorikern Lars Gustafssons ”Svensk dikt” ansågs länge som ett standardverk. ”Levande svensk poesi” från 1996 fick emellertid kritik för att den omfattade få kvinnor.

I ”Svensk poesi” är de kvinnliga poeterna betydligt mer välrepresenterade. Bland de senaste decennierna är de till och med i majoritet. Från äldre tider uppmärksammas närmast helt okända namn som Ebba Maria De la Gardie och Greta Giädda.

– Letar man lite under ytan så finns det kvinnliga poeter från tidigare århundraden. Det är en fråga om att vilja se. En del namn har, även under 1900-talet, blivit orättvist bortglömda och dem har vi velat lyfta fram.

Räknat till antalet sidor är Carl Michael Bellman den poet som ägnas störst utrymme. Även Gustaf Fröding, Erik Johan Stagnelius och Esaias Tegnér får gott om plats. Under 1900-talet har Edith Södergran, Gunnar Ekelöf och Tomas Tranströmer störst representation.

– Det känns ganska okontroversiellt, säger Niklas Schiöler.

Finns det något som kan ses som kontroversiellt med boken?

– En så pass tjock och påkostad bok med poesi är kontroversiell i sig i en tid när informationen smattrar och man bara hinner med klichéer. Men vi behöver nog ett mer eftertänksamt, nyanserat och mångsidigt språk som tvingar oss att justera våra personliga antenner. (TT)