I Melvin-böckerna är barnen mörka. Bara sådär. Utan någon förklaring.
– När jag själv skulle bli mamma kändes det viktigt att mina barn skulle få läsa böcker som var mer verklighetstrogna. En stor procent av svenskarna idag har invandrarbakgrund, men det syns inte i barnlitteraturen.
Hennes pappa kommer från Kenya och när hon var sex år flyttade hon dit och bodde i Kenya ett år. Sedan skilde sig föräldrarna och hon och hennes syskon flyttade med sin mamma till Boden, där hon på den tiden var en av de få mörkhyade som fanns i kommunen.
– Jag var inte mobbad, men jag fick alltid förklara mig. Att jag inte var adopterad, att jag inte var flykting. Ibland längtade man efter att bara få vara.
Hennes mamma läste mycket böcker för dem. Inga personer i böckerna såg ut som hon med undantag av invånarna på Kurrekurreduttön i Pippi Långstrump. Det fanns också politiska ungdomsböcker på 1970-talet om flyktingar, men de handlade alltid om utanförskap. Det var inga böcker hon kunde identifiera sig med.
Trettio år senare när hon själv blev gravid ville hon ge barnen det som hon själv inte hade fått. Identitetsskapande förebilder. Hon började leta bland barnböckerna, men upptäckte att ingenting hade hänt.
Eftersom hon alltid varit intresserad av att skriva och själv arbetar som språklärare låg tanken nära till hands att skriva en egen bok.
I Melvinböckerna har barnen olika hudfärg, men huvudkaraktärerna är mörka. Och inte bara det. I den senaste boken "Melvin möter Vildis & Tildis" är flera av barnen rullstolsburna och har proteser.
– I den har jag jobbat med mina egna fördomar. Tidigare tänkte jag att människor som är rullstolburna inte är särskilt aktiva, men jag insåg att det finns många kända exempel på motsatsen.
Hon bestämde sig därför att skapa ett fotbollslag med flera barn med olika funktionshinder.
Ytterligare några barnboksmanus ligger och väntar på att bli förverkligade och hon kommer hela tiden på nya.
– Den bild jag fick förmedlad till mig innan jag började skriva var att det inte fanns någon målgrupp för mina böcker. Men det var fel och det tycker jag är roligt. Så länge det finns efterfrågan och mina böcker lånas ut på biblioteken tänker jag fortsätta skriva.