Dialektord jag inte kan vara utan: la

De som växte upp i Sverige under 70-, 80- och 90-talen har troligen otaliga gånger hört Bengt Alsterlind hälsa tittarna med ett "Tjipp och välkomna till Hajk!". Och han har inget emot att fortfarande vara starkt förknippad med programmet:

– Om jag skulle göra ett nytt avsnitt i dag så skulle jag lära ungarna hur man bygger en SUP-bräda av mjölkkartonger.

"Tjipp" var hans egenpåhittade ord till programmet och när han ska välja ett favoritord på dialekt blir det lite oväntat "la" – ett ord som egentligen är mer vanligt i exempelvis Västergötland och Bohuslän, i Värmland är formen "le" vanligare.

Men Alsterlind använder ofta "la" i vardagen, antagligen flera gånger per dag, säger han; "Det kan väl la vänta ett tag" eller "Det är la det bästa han har gjort".

Men det är en helt annan anledning som gör det till hans favoritord – att det finns en hel vers med bara ordet "la" i den värmländske poeten Gustaf Frödings "En glad trall". Och den går inte att läsa utan att börja sjunga, säger Bengt Alsterlind.

– Det är genialt! Alla värmlänningar kan den refrängen. Det är ett ord en bör ha med sig inombords. Om en känner sig deppig så kan man läsa de stroferna. Det är en sådan rytm att det inte dröjer länge innan man sjunger istället. Man kan nästan inte läsa Frödings la-la-la utan att sjunga, en åker med ändå.

Han avslutar med en uppmaning.

– Jag ska ju inte bestämma över den här texten men skriv ut hela versen så läsarna kan sjunga med och bli glada, avslutar Bengt Alsterlind.

"Tra-la-la-la-la-la-la / tra la-la-la-la-la..."