Ett "fuckin' failure" med rätt att leva

Det är svårt att tycka om Bibbs. När pojkvännen Baby kastar ut henne, står hon bokstavligen på gatan, utan lägenhet och skyddsnät men fortfarande med en ansenlig skara följare på Instagram. För att behålla deras intresse och engagemang – Bibbs absolut enda men också tynande kapital – skriver hon ett inlägg där hon förklarar att det är hon som har lämnat Baby och att han har våldtagit henne. Hon ljuger utan betänkligheter.

Är inte den här romanen en studie i uselhet? Tone Schunnesson skrattar men protesterar.

– För mig är det inte det. För mig är det här en person som är en kvart från att förlora allt, och det gör henne helt desperat. Jag tänker mig mer att det är en studie av en ensam människa som med näbbar och klor slåss för det sista hon har. Hon vill inte kännas vid det, men för henne är det här en kamp om livet.

Drogdagbok

"Generationsromaner på gränsen" lyder titeln på det strömmade seminarium som Tone Schunnesson medverkar i på årets bokmässa. Debutromanen "Tripprapporter" från 2016 handlade om en rastlös ung kvinna som knarkar sig runt jorden och skriver drogdagbok.

Bibbs skulle kunna vara hennes storasyster, framhåller Schunnesson, en ensam person som upplever sig som svår att älska och som lever i en usel relation utan skyddsnät, utbildning, familj eller riktiga vänner.

Båda är desperata men också tjurskalliga personer som inte kan inordna sig i samhällets krav, framhåller Schunnesson. I bakhuvudet hade hon sin fascination för krackelerade kändisar som Lindsay Lohan och Britney Spears och deras offentliga ensamhet.

– Jag dör för dem. Det är som att jag vill säga till de här kvinnorna. "ni är inte svåra att älska, bara för att ni inte blir älskade – JAG älskar er". Jag tänker att det är en mänsklig erfarenhet – att vara så nära undergången men att inte gå med på den lägesbeskrivningen.

TT: Du ville aldrig göra Bibbs god?

– Nej, de här kvinnorna är inte goda, inte eftersträvansvärda men de visar att det går att vara ett fuckin' failure och vara kvinna, att leva och ha rätt till ett liv utan att vara något duktigt eller härligt.

Nästa hyra

Men "Dagarna, dagarna, dagarna" – som romanen heter – handlar också om ett arbetsliv utan anställningstrygghet där människors framtidsperspektiv aldrig är längre än till nästa hyra.

– Jag tror att många kan känna igen sig i själva gigekonomin, de som kör Uber, som lever ur hand i mun, dag för dag. Det tror jag har gjort Bibbs hårdare och mer oförskämd än vad hon skulle ha varit i ett annat sammanhang, säger Tone Schunnesson.

Hon tar dem som jobbar med att hämta elsparkcyklar som exempel.

– De måste hyra egen skåpbil och köra runt på nätterna. Sedan laddar man elcyklarna hemma i den egna lägenheten och kör ut dem. Vilket jävla yrke att göra det natt efter natt, den sortens ekonomi och den sortens arbetsmarknad förändrar vilka vi är, i själen!

Opererad rumpa

Tone Schunnesson följer tidiga influerare som Isabella Löwengrip och Kenza. Den ständigt pågående dokusåpan "Jocke & Jonna" däremot klarar hon inte av. "Har de kontroll över vad de håller på med?" frågar hon retoriskt.

För vad gör det med en människa att sälja sin egen smak, sina minnen och relationer? Det var frågan som uppehöll henne när hon funderade över Bibbs. Tone Schunnesson förberedde sig genom att läsa plastikkirurgitrådar där kvinnor postar bilder på sina opererade rumpor. De spenderar tusentals kronor på mer eller mindre lyckade försök att flytta fett till skinkorna och låter sina följare vara med om utvecklingen.

– Jag tror att Bibbs blivit som hon blivit för att hon är på en marknad där hon är produkten.

Just där uppvisar Bibbs å andra sidan en häpnadsväckande cynism och kompetens. Men hur många är inte, likt Bibbs, bättre på att berätta den förföriska historien om sig själva än att leva sina liv?

– Jag tänker att vi lever i den tid där man ska framställa sig själv, både i arbetslivet och i sociala medier och på Tinder. Och det krävs en mycket mer enhetlig bild av en person när man ska sälja den, än vad man är i verkligheten.