– Jag har spunnit berättelsen runt den alldaglige kommuntjänstemannen Börje Strömgren som vid ett besök hos en gammal vän i Falun hamnar på en mardrömslik road trip genom småstäder och bergslagsskogar, säger han.
Det var för tio år sedan som Örjan Spansk började skriva på berättelsen "Korsvägar" – den första boken i en tänkt trilogi där fokus flyttas mellan karaktärerna. Här finns förutom Börje även hans fru Christina, Börjes kompis Tomme, den rutinerande kriminalkommissarien Liss-Erik Eriksson och hans kollega Lundqvist. En berättelse med många olika livsöden och livsresor där tillvarons nycker och tillfälligheter spelar stor roll för händelseutvecklingen.
– Alla människor gör konstiga saker. Jag vill skildra livets oförutsägbarhet och irrationalitet, säger Örjan Spansk.
För vad händer när den tämligen tråkiga byråkraten Börje får ett lik på halsen eller när hans fru Christina hittar massor men pengar i sitt gamla föräldrahem i Söderhamn efter moderns bortgång?
– Jag tänker mycket på hur tillfälligheter formar vårt liv. Jag menar, om jag inte beslutat mig för att läsa till biolog i Stockholm hade jag troligen aldrig träffat min fru och flyttat upp till Luleå, säger han.
Men att det skulle bli en bok av alla hans sparade idéer, tankar och berättelser var ingen självklarhet.
– Jag visste ju inte hur min skapandeprocess såg ut. Jag har aldrig gått någon kurs i skrivande och dess processer utan låter berättelserna växa fram i huvudet, historier som sedan drar iväg åt olika håll, säger han.
Hans egna intressen av natur, fåglar och bandy gör ett avtryck i boken, liksom platser han själv bott på och känner till.
– Det handlar om att jag har dålig fantasi. Det är kort sagt enklare att skriva om saker och platser jag har kunskap om, istället för att hitta på eller göra research.
Och vad säger då Luleås kommunekolog om den expansiva fas som staden och den norra delen av landet står inför?
– Det är närmast en djup filosofisk fråga där jag vänder mig emot det tillväxtparadigm som är förhärskande. Rent praktiskt borde naturliga förutsättningar styra framtida exploateringar av mark där vi tar hänsyn till naturvärden.Jag tycker personligen inte att det är bra att bygga bort Munkebergsstranden, istället skulle jag vilja bevara den som en naturpärla i den urbana miljön – ett fint rekreationsområde som Luleå skulle kunna saluföra.
Han lyfter exempelvis Stockholm som byggt sin identitet runt vatten med uppskattade Haga och Djurgården som skyddade naturreservat i staden.
– Örebro är en annan förebild. Precis som Luleå en expansionsort där man skapar tätortsnära naturreservat. Därför är det av vikt att Mjölkuddsberget, Kalvholmen på Hertsön, Porsöberget samt ön Grundet i Sunderbyn får vara kvar, säger Örjan Spansk.