På sitt nya förlag, Lilla Piratförlaget, kommer nu Katarina Kieri ut med första delen i en trilogi.
– Jag har lite storvulet kallat den en psykologisk roman som vänder sig till nioåringar i alla åldrar, säger hon.
Hon tror, kort sagt, att man kan ha glädje av boken oavsett ålder. Det har mer att göra med vilken sorts berättelse man tilltalas av.
Katarina Kieri tycker det är spännande med ett nytt förlag och att det blev en trilogi beror helt enkelt på att hon vill ha variation.
Bokens karaktärer är Markus, som också är berättaren, flickan Vero som kommer ny till klassen och den lite stökige Abbe.
– Det som är gemensamt för de här tre personerna är att de på olika sätt och i egenskap av att de är barn, är något begränsade i sitt livsutrymme av vuxenvärlden.
Markus föräldrar är upptagna av sina egna problem. Mamman mår inte bra och pappan kämpar för hålla familjen på fötter.
I Veros fall handlar det om en pappa som måste flytta ofta för att få jobb, vilket har gjort att Vero tvingats bli lite större än hon egentligen skulle behöva vara.
Om Abbe får läsaren inte veta så mycket i första delen, men uppenbart är att det finns en viss oro runt honom. Han kommer fram mer i andra boken, utlovar Katarina Kieri.
– De är ju lite utsatta de här tre barnen, men det finns också en väldig kraft i dem – inte minst när de slår sig samman.
Det finns alltid en viss melankoli i dina böcker, varför blir det så?
– Av någon anledning så uppstår den tonen i mig eller så söker jag mig till den.
Är du sådan som person eller är det bara när du skriver?
– Jag har nog ett stort allvar i mig, på det sättet att jag menar allvar med det jag gör. Vilket inte betyder att jag inte också har humor.
Hon tycker att det är viktigt att barnlitteratur också får rymma ett allvar och inte bara skämt och skratt.
– Jag tänker att barn i sig själva är ganska allvarliga, säger hon.