– Det var en umgängesstrid som tilläts pågå alldeles för många år av barnens liv, berättar Irene Strålberg.
Christina möter norrmannen Tore. Han tar henne med storm, räddar henne från ett destruktivt förhållande och anställer henne dessutom som toppsäljare i hans firma. Tore vill inte ha barn, men hon övertalar honom. Med tiden visar det sig att han har allt fokus på sin firma och negligerar barnen. Det går så långt att Christina bestämmer sig för att skiljas. Då plötsligt gör han allt som står i sin makt för att få ha kvar umgänget med barnen och vinna över Christina.
Boken bygger på en sann historia och bokens Christina, som är ett fingerat namn, har i högsta grad varit med i manusprocessen.
Irene Strålbergs förra bok "Kyrktuppen – låt de fräcka stå med skam", som kom 2018, handlade om sexuella trakasserier på en arbetsplats, närmare bestämt kyrkan. Den fick ett fint mottagande och många hörde av sig och berättade att de kunde relatera till historien.
Redan när den kom ut hade Irene Strålberg ett nytt manus på gång, men något annat kom emellan.
Christinas nuvarande man hade träffat Irene Strålberg i hennes egenskap av professionell livscoach, vilket är hennes yrke vid sidan av författarskapet. Eftersom han nådde sina mål innan samarbetsavtalstiden var över kom de på idén att han skulle träffa henne ihop med sin fru för att få gemensam coachning.
– När hon och jag hade känt varandra i en kvart så sa hon att "Nej, det är inte coachning jag behöver, utan att få lägga ifrån mig det som har varit. Jag behöver skriva ner det. Problemet är att jag inte kan skriva".
Eftersom Irene Strålberg är författare föll det sig så att hon fick erbjudande om att skriva ner Christinas historia.
– Vi fick ögonblickligt förtroende för varandra och snart bestämde vi att det skulle bli en roman.
Boken är delvis fiktion men också till stor del baserad på Christinas egen berättelse och verkliga dokument från rätten, advokater, mejlkorrespondens mellan henne och exmaken och sms-konversation mellan barnen och pappan.
Barnen ville inte alls vara med pappan efter skilsmässan och de ville dessutom flytta från Norge till sin släkt i Sverige, men det gick inte så länge de regelbundet tvingades umgås med sin pappa.
– I de dokument jag har tagit del av är barnen väldigt tydliga med vad de vill, men det händer ingenting. Det handlar om barn som år efter år känner att vuxna – domare, advokater och expertpsykologer – inte lyssnar på dem.
Idag är barnen myndiga, bor i Sverige och har ingen kontakt med sin pappa.
Irene Strålberg hoppas att boken ska bli ett inlägg i samhällsdebatten och att den även ska läsas av personer som arbetar med den här typen av frågor i rättsväsendet.
– Det måste bli ett stopp för hur man tvingar barnen år efter år på det här sättet, säger Irene Strålberg.
Hon har enbart återgett mammans berättelse, inte pratat med pappan eller bett honom ge sin syn på det som hänt. Men hon har aldrig känt någon tveksamhet runt att det kan riskera att bli en ensidig berättelse.
– Nej, alla kartonger med offentliga dokument som jag har tagit del av har styrkt hennes berättelse. Boken handlar dessutom inte heller om att lägga skuld på någon förälder utan på ett system som kan tillåta en konflikt att pågå så länge, samtidigt som det sämsta för barn är att befinna sig i en pågående föräldrakonflikt.
Det enda hon har oroat sig för under arbetet med boken är hur hon har förvaltat Christinas berättelse.
– Målet har varit att göra en spännande och berörande berättelse som ändå inte ska vara för tung för att man ska kunna ta till sig den.
Att skriva om mänskliga relationer är det som intresserar Irene Strålberg mest, men nästa gång kommer det att bli en mer lättsam bok.
– Nu när jag har skrivit om två ganska allvarliga ämnen och den tredje också har ett allvarligt ämne, så kommer jag skruva till den till en feel-good-roman.