”Mankell förde in världen på teatern”

Natten till måndagen avled författaren och dramatikern efter en tids kamp mot sjukdomen.

När Henning Mankell skrev lyssnade världen. Det insåg även författaren själv och när cancern drabbade honom för knappt två år sedan tog han sitt ansvar: han skulle självklart skriva även om detta. Hans artiklar om sjukhusbesök, diagnoser och cellgiftbehandlingar publicerades i Göteborgs-Posten men nådde långt utanför Sveriges gränser, och responsen från andra cancerpatienter var överväldigande.

– Han var en storslagen författare men han var också storslagen i sin sjukdom – en ledstjärna. Ibland var han lite ledsen över det han aldrig skulle hinna, vi hade många projekt på gång och skulle spela teater i Maputo, men vi hade aldrig några nedslående samtal, säger skådespelaren Krister Henriksson som spelade Kurt Wallander i 32 filmer.

Det var med kriminalromanerna om Kurt Wallander som Henning Mankell fick en offentlig röst och en förmögenhet som han sedan använde så väl han kunde. I Maputo i hans andra hemland Moçambique drev han länge landets enda teater, Teatro Avenida. I Sverige vittnar bland andra konstnären och politikern Dror Feiler om Mankells engagemang i Ship to Gaza och regissören Suzanne Osten berättar att hans stöd till Unga Klara möjliggjorde gästspel utomlands.

Wallandermiljonerna utgjorde också startkapital när han startade Leopard förlag tillsammans med vännen och förläggaren Dan Israel, för att ge ut politisk samhällslitteratur och litteratur från tredje världen. Dan Israel menar att Mankells litterära gärning inte får begränsas till kriminalgenren.

– Han var en av de stora författarna. Det som var speciellt med honom var att han så tidigt såg saker komma, säger Dan Israel och citerar Bob Dylan: ”You don’t have to be a weatherman to see where the wind blows”:

– Han var sensitiv för det som låg i luften, och tog upp saker på ett tidigt stadium.

Om Sjöwall/Wahlöö skrev om folkhemmets uppgång så skrev Henning Mankell om folkhemmets fall. Wallandersviten föddes ur den växande främlingsfientligheten och även i andra böcker och pjäser förutspår han den flyktingkris som är högst aktuell i dag. Dan Israel påminner om pjäsen Lampedusa och Suzanne Osten, som 2002 satte upp Mankells pjäs Mörkertid, ser också ett förebådande i hans skrivande:

– De afrikanska temana och kolonialismen var helt nya för den svenska teatern. Han förde in ett nytt tema, världen, och världsengagemanget flyttade in på teatern.

När Henning Mankell fick sitt sjukdomsbesked var han mitt i skrivandet av en resonerande bok om människans villkor. Allt stannade upp, sade han själv till TT, men så småningom var det vid skrivbordet som han kunde återerövra vardagen. Resultatet blev hans kanske mest personliga bok, Kvicksand. Där skrev han om livsavgörande ögonblick: om möten med gatubarn i Maputo, om konstupplevelser och om den egna uppväxten. Han konstaterade att för honom är den kreativa driften själva livsdriften, och in i det sista planerade han för framtiden: resor till Afrika, en ny Wallanderbok till nästa års 25-årsjubileum och pjäser till Radioteatern.

– Tiden är knapp. Du hittar aldrig en 25:e timme som du tappat bort i någon påse i köket. Den finns inte. Alla människor måste bestämma sig för vad de inte vill göra. Jag har varit ganska duktig på det, att alltid värdera min tid, sade han i en intervju med TT förra hösten.