Nu med en berättelse om stadsflytten.
– Boken handlar om tre ungdomar och hur deras liv förändras i och med att Kiruna flyttas, säger hon.
Det är fyra år sedan Ann-Helén Laestadius kom ut med en ungdomsbok. 2012 kom boken ”Hitta hem”, den fjärde boken om den samiska tjejen Agnes som står med ena foten i Solna och andra foten hos mormor och morfar i Soppero i Norrbotten. Då sa hon att det nog var sista boken om Agnes. Och kanske är det så. I alla fall är det en helt ny huvudkaraktär i boken ”Tio över ett”.
– Den nya huvudkaraktären heter Maja och bor i de gamla arbetarbostäderna i Kiruna som nu ska rivas. Hon är orolig för flytten och rädd för att det ska hända en olycka, att hela stan ska rasa ned i ett hål. Därför vaknar hon på nätterna. Dessutom känner hon en stor sorg för att familjen inte får bo kvar. Egentligen är det min egen oro för Kirunas förändring. Jag var där i påskas och hälsade på . Då var gårdarna 2 och 4 borta på Bromsgatan. Det var märkligt. Låg bara snö där hus tidigare stått.
Själv bor hon i Stockholm sedan många år och menar att det kanske är svårare att förlika sig med tanken på att ens barndomsstad förändras när man inte lever där längre.
– Rivningarna blir påtagliga när man inte följer skeendet. Jag är rädd att förlora mina minnen. Det är nog därför jag skrivit både böcker och teater om stadsflytten.
Ja, ungdomsboken är egentligen bara en naturlig fortsättning på år av arbete om just Kiruna stadsflytt. I reportageboken ”Bromsgatan” intervjuade hon Kirunabor om deras syn på staden förändring. Dessutom skrev hon radioteatern ”Bromsgatan 8B” för P1.
– Jag har alltid tänkt att just flytten även skulle vara temat för en fiktiv bok. Efter lite funderade över målgrupp, blev det en ungdomsbok.
Förutom Maja kretsar berättelsen runt bästa kompisen Julia som drabbas av förändringarna på ett drastiskt sätt. Hon kanske måste flytta till Luleå. Och så Albin, hockeykillen som Maja är förälskad i.
– Självklart finns det en kärlekshistoria. Jag gillar att skriva om det. Hela boken handlar främst om relationer, inre känslor och för Majas del, hur det är att växa upp, närma sig tiden som ung vuxen.
Tidigare har det samiska varit tema i hennes fyra böcker om Agnes. Nu det tornedalska.
– I Majas familj talas meänkieli, precis som i min familj. Det kändes viktigt att även lyfta detta minoritetsspråk. Framtiden? Jag kommer fortsätta att skriva böcker om Norrbotten och Kiruna med tornedalningar och samer som karaktärer.