– Vi är fortfarande mycket beroende av gruvnäringen i Norrbotten. Gruvorna har varit och är länets viktigaste basnäring. Det som sker i Malmfälten och Luleå ger otroligt många ringar på vattnet vad gäller arbetstillfällen för konsulter, skolpersonal, affärer... Mycket mer än vad vi kan föreställa oss, säger han.
Staffan Hanssons bok är på 427 sidor och bjuder på är en grundlig genomgång av gruvnäringen i länet från 1600- till 2010-talet, från Nasafjäll till Kaunisvaara, där han förutom det historiska perspektivet, även bjuder på tankar inför framtiden.
– Man kan säga att boken innehåller två delar. En del om småbruken från 1600-talet till slutet på 1800-talet. Den andra om stordriften som tar vid i slutet på 1800-talet fram till våra dagar.
Några mönster går igen. Bland annat att man ända sedan 1600-talet vetat om de enorma malmtillgångar som finns i norra Sverige och de stora förhoppningar som knutits till denna landsändas naturresurser. Men också att det funnits ett motstånd från svenska intressenter att utvinna malmen i Malmfälten, genom historien fram till våra dagar. Bland annat skrev Svante Nycander, DN:s chefredaktör i en ledare 1981 att det bästa vore att lägga ned SSAB och förbereda för en ordnad utflyttning av hela Norrbotten.
– Under 1800-talet var det mellansvenska bruksägare som inte alls var intresserade av att det skulle byggas någon järnväg i norra Sverige eftersom de inte ville ha konkurrens. Då, än mer än idag, var det långt till makten i Stockholm, säger Staffan Hansson.
I stället var det Englands stora efterfrågan på trä och järn, i samband med dess industrialisering, som var en avgörande faktor för att man slutligen på 1880-talet byggde järnvägen upp till Malmfälten. Det var också början på stordriftens tid, starkt knuten till tekniska framsteg och omvärldens efterfrågan på järn.
Småbrukens tid fram till slutet på 1800-talet var däremot ingen framgångssaga för länet. Snarare tvärtom. Bruken som fick stora landarealer motverkade exempelvis jordbrukets utveckling.
– Arrandatorerna hade inga incitament för innovationer. De ägde inte sin mark.
I stället var det en brukstid som präglades av teknisk eftersläpning, oskicklig personal, brist på kol, konflikter mellan näringar och det som varit ett historiskt sorgebarn - transport av malmen.
Det ska dröja fram till 1900-talet, efter att järnvägen byggdes och då efterfrågan på järn var gigantisk i Europa, som länets utveckling formas. Hamnar, kraftverket i Porjus och Bodens fästning byggs.
– Gruvnäringen bidrar till att samhällen som Kiruna, Gällivare, Boden och Luleå tar form. Den allmänna rösträtten och nya folkrörelser skapar en politisk stark vänster som än i dag är stark i Norrbotten. Näringslivet är extern styrt med låg förädlingsgrad. Industrin präglas av storföretagsdominans, där människor anställs.
Dessa omständigheter, menar Staffan Hansson, har präglat människorna i norr.
– De hamnade i större sammanhang än sitt eget familjejordbruk samtidigt som de blev beroende av andra. Dessutom kan man fundera mycket över vilken betydelse det fick för kvinnor respektive män. Detsamma gäller samer och rennäringen som gruvorna trängt undan.
Att gruvnäringen inte utvecklades starkare i norr menar Hansson handlar om flera delar; brist på kapital och kunskap, avstånd samt tidens koloniala tankesätt är några hinder.
– Det fanns en sorts rangordning av människor, där många ansåg att det inte behövdes någon högre utbildning i norr. Ett tankesätt som lever kvar ända in på 60-talet. Länet hamnade i bakvattet.
De senaste årens rekordhöga järnmalmspriset är dock en mycket kort historia, menar Staffan Hansson.
– Järnmalmspriserna har legat ganska konstant på modesta nivåer. Och vid lågkonjunkturer i världen har alltid gruvnäringen ifrågasatts. Där är vi idag, där förutom låg efterfrågan och låga priser så finns också en ökad samhällskritik. Bland annat från rennäringen och frågeställningar om hållbarhet och miljö, säger Staffan Hansson.
Fotnot: Boken Malmens land är den 63:e boken som ges ut på förlaget Tornedalica.