Ambassadör för kärleken

Med Niklas Strömstedt. Det gjorde varken ont eller kändes onödigt eller meningslöst. I stället var det snyggt, trevligt och mycket professionellt. Och så var han ju rejält rolig också, han Niklas, när han berättade gamla minnen från turnélivet för 30 år sedan med Ulf Lundell ("Nicholas, har du 200 spänn? Jag har varit i Tylösand och kysst havet") och visade bilder på bland annat föräldrarna Bo och Margareta Strömstedt; före detta chefredaktör på Expressen respektive författare. Spelningen får en fyra i betyg, dels för att den var uppriktigt bra och präglad av både spel- och berättarglädje, men också för att kompmusikerna var så genomgående äkta och skickliga. Dels trummisen, basisten och sångaren Mats Persson men allra främst pianisten, cellisten med mycket mera Marika Willdstedt, som var ingenting annat än sensationell. Viket hon eftertryckligt - och även visuellt - demonstrerade gång efter gång efter gång efter ... Niklas Strömstedt har förvisso skapat gott om minnesvärt eftersinnande och melankoliskt vemodiga melodier under årens lopp. Nu har han passerat 50 och med en liten marginal uppnått livets så kallade middagshöjd. Dags alltså för en redovisning. Så här långt. Vi fick höra de flesta (om inte rentav alla?) av de låtar som det förväntades av Strömstedt att han skulle sjunga: Inga änglar gråter för mig, Det går en väg till ditt hjärta, Nu har det landat en ängel, På 24 timmar, Vargarna väntar, Blåa ögons hav, För många ord om kärlek, Alla bilder av dig, Flickor talar om kärleken, Halvvägs till framtiden, Kom, En kvinna och en man och så sjöng han inte själv men kompade publiken, som spontant och fint framförde en vers av När vi gräver guld i USA. En kandelaber med levande ljus på pianot och en uppriktigt varm och fin stämning i salongen. Vi hade alltså en bra kväll - vi 1 procent män och 99 procent tjejer/kvinnor som kommit för att lyssna på ambassadören för kärleken och hans sekundanter. I kväll spelar de i Piteå; Niklas, Marika och Mats. Missa helt på egen risk.

Ambassadör för kärleken

På onsdagskvällen var vi ungefär 1 procent män och inte bara ungefär utan definitivt 99 procent tjejer och kvinnor som hade kommit samman, i det gemensamma syftet, i kulturhusets Lilla sal för att beskåda en Greatest Hits/retrospektivitet om 30 år i kärlekens tjänst.