Dämpad intensitet om bröder i Brooklyn

Om ni likaledes har fastnat i den djupt excellenta TV-serien Brotherhood, så är ni eventuellt av den åsikten att det i och med den räcker nu - med berättelser om bröder, där den ene är kriminell och den andre inte är det. Tycker ni så som registrerats här ovan så har ni i så fall fel. Och då har ni inte sett filmen We Own the Night.
Den här filmen utspelar sig i New York, i stadsdelarna Queens och Brooklyn, under 1980-talet. Den ryska exil-maffian har en mycket väsentlig del i den. Och Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg gör ett par bröder, den ene föreståndare för ett discotek och hantlangare till maffian medan den andre har följt i auktoritäre fadern Robert Duvalls fotspår och blivit polis. Och We Own the Night har en hel del att berätta om allt detta. Inte minst om det pulserande livet i New York under 1980-talet och om hur de invandrande ryssarna tog över hela stadsdelar, som Brighton Beach och Coney Island längst ute i spetsen av Brooklyn, och kom att dominera dem. På gott och ont. Med såväl legala som illegala aktiviteter. Regissören här heter James Gray. Fortfarande ung och närmast osannolikt begåvad. Han har några filmer bakom sig och allra bäst är fortfarande debuten Little Odessa, med Tim Roth och Edward Furlong, som fått sitt namn efter det inofficiella namnet på just Brighton Beach. I förbigående sagt har jag vid ett flertal tillfällen besökt och vandrat omkring i de här områdena. Och svårt fascinerat av den mycket speciella stämning som råder i dem. Så visst bränner det till när man här plockar upp någon nere vid "The Boardwalk", trätrottoaren mellan Coney Island och Brighton Beach, eller när en bil sladdar förbi det gamla ärevördiga Frankfurter-haket Nathan?s, i Coney Island. Beläget just intill det magiska nöjesfältet. Gray använder sig av en mycket effektiv och lågintensiv berättarteknik, där konflikten mellan bröderna åskådliggörs på ett mycket snyggt och eftertänksamt sätt. Ryssarnas ambition är att helt ta över knarkhandeln och de väjer för - ingenting. Bobby (Phoenix) har blundat för droghandeln på det discotek han administrerar för en ryss, som även är hans mentor. Men när hans bror Joe (Wahlberg) sätter in alla polisiära resurser för att stävja aktiviteterna så måste han obevekligen välja sida. Och då gäller det att veta var ens lojaliteter ligger. Det vilar en dröjande och avvaktande ton över den här filmen och inte minst ensemblespelet är av mycket hög klass. Här finns som en gammal poliskapten Tony Musante, som jag minns i en roll som stilettviftande psykopat med övergångsställes breda polisonger som tillsammans med en likaledes mycket ung Martin Sheen terroriserar en hel tunnelbanevagn, Nattens terror från 1967. Och här glimtar Ed Koch till som New Yorks borgmästare. Han var verkligen stadens borgmästare på den här tiden, så vi kan tala om betryggande autenticitet. Som broder Bobbys flickvän utstålar Eva Mendes nästan olagligt mycket karisma. Och av denna klassiskt enkla historia har James Gray alltså gjort något eftertryckligt stort. We Own the Night är en film som dröjer sig kvar på näthinnan. Tillräckligt länge.

Dämpad intensitet om bröder i Brooklyn

Om ni nyligen har sett den finfint exemplariska filmen Eastern Promises, så tycker ni kanske att det kan få räcka för tillfället med berättelser om vad den ryska maffian har för sig utanför Ryssland (här är det i London de har för sig saker och ting).