Kärvt från USA:s baksida

Melissa Leo minns vi från den extraordinära TV-serien Uppdrag mord (Homicide: Life on the Street), där hon spelade en flammande rödhårig kriminalare i Baltimore med ungefär lika många privata som yrkesmässiga komplex att tålmodigt baxa omkring på. Men detta var då det. Nu dyker hon upp i den ambitiösa lågbudgetproduktionen Frozen River, som white trash-morsa till två pojkar, med maken försvunnen till närmaste indianstyrda casino och utmätningsmännen ständigt avvaktande bakom trailer-dörren. Och vad gör man när i princip ALLTING bara jävlas och det ALLTID är Too Much Month At the End of the End of the Money? Man låter sig engageras när en grannboende indiankvinna (den svårt imponerande Misty Upham!) lockar med dollarbuntar, för hjälp med illegal smuggling av kineser - från Kanada in till USA. Det stinker av realism kring denna på de allra flesta sätt sakligt kärva och osentimentala film, som presenterar ett realistiskt tvärsnitt av tillvaron på USA:s baksida (i det här speciella fallet norra delen av staten New York). Allting har redan passerat och det mesta är bara alldeles tröstlöst för sent. Ute blåser den isande vinterkölden över vidderna och inomhus är det allra minst minusgradig rimfrost. Kring både hjärtan och själar. Frozen River är en väsentligt spelad och filmad berättelse, fungerande som en eftertänksam visuell betraktelse till det USA som Springsteen sjöng om i Highway Patrolman och Johnny 99. I och för sig har den filmen redan gjorts (för omkring tjugo år sedan och av Sean Penn) och heter The Indian Runner (garanterat svårgömd). Men det innebär på intet vis att det inte finns plats även för Frozen River. Upptäck, alltså.

Kärvt från USA:s baksida

Frozen River är en väsentligt spelad och filmad berättelse, fungerande som en eftertänksam visuell betraktelse till det USA som Springsteen sjöng om i Highway Patrolman och Johnny 99.