Krönika: I kväll smäller det

Vi har ooat hela natten för dem, vi har hejat på dem, vi har till och med flaggat på våra bussar för dem - Idolerna. I kväll smäller det. Jättefesten i Luleå som ingen, varken älskare eller hatare, kunnat undgå når sin kulmen - den sjätte fredagsfinalen och den första på årets Idolturné. Torsdagens genrep gav oss en försmak på vad vi kan vänta oss i kväll. Jay Smith, den här Idolsäsongens egen rockgosse är tippad favorit. Men whiskyrossel, eller jag menar förkylningshosta, har satt käppar i hjulet för favoritens winning streak. På genrepet visade han dock inga tecken på dålig hals när han gav allt med Primal Screams låt Rocks för den jublande genrepspubliken. Det enda som möjligtvis kan stoppa Jay i kväll är rossel på nerverna. Även Minnah Karlsson har drabbats av sjukdom, kanske på grund av den stränga kylan, då hon kämpat med feberbaciller de senaste dagarna. Men inte heller hon visade i går några tecken på svaghet. Andreas Weise, som har hängt löst de senaste två veckorna, väntar sig nog ännu en tuff fredagsfinal. Andreas som visat sig prestera bäst i skönsjungande Robbie Williams-tolkningar och i klassiska Frankie boy-pamplåtar har den här veckan fått skita ner sig, hur skitigt nu ett Idolframträdande kan bli. Att han ger allt och bjuder på sig själv kan ingen säga någonting om i alla fall. Hur långt charmen räcker återstår att se. Olle Hedberg, säsongens okrönte kung av krossade flickhjärtan kommer undan med mycket, dels på grund av sin sång men mest har han nog sin magiska kraft att smälta hjärtan att tacka.
I går visade han dock att rock inte riktigt är hans rätta tema. I sitt solonummer valde Olle att ha med sin gitarr på scenen men i duetten med Andreas märkte man hur hans scenspråk förföll i och med att gitarren var borta. Precis som Olle har visat i tidigare uppträdanden blir han, oavsett hur snygg han än är, utan sin gitarr inte bättre än en gitarr utan strängar. Ett genrep som det här visar, inte bara formen på deltagarna och hur väl publiken tar emot Idolernas framträdanden, utan också vilken enorm produktion ett sådant här evenemang för med sig. Som en lyckad teater- eller cirkusföreställning, regisserat till tänderna formas programmet. Hur mycket man än vill tro att Jihdes käcka kommentarer är spontana och hur gärna man än vill tro på att Weise springer ut i publiken för att han känner för det just då, så är det inte så. Allt är planerat in i minsta detalj. Uttänkt, nedskrivet och proffsigt. För alla själar som ställer sig mot hela arrangemanget, finns det i alla fall något att glädjas åt. I morgon är allt över, i alla fall i den här staden och för det här året. En person lättare reser den lyckade cirkusföreställningen vidare till nästa stad. Precis som planerat.