Ola Rapace uttalade sig för något år sedan om hur kvinnor kan bygga karriär inom film såhär: ”Den feministiska kampen måste erkänna sina privilegier. Det är till exempel mycket svårare för en man att knulla sig till en roll”.
Oerhört osmakligt sagt. Förutom vad Rapace säger om sin syn på kvinnor (däribland hans begåvade exfru), uttrycker han också hur man inom hans gebit kan tänkas utnyttja kvinnor i lägre stående sits. Dessvärre verkar det sistnämnda vara sant.
Ekot gjorde 2010 en undersökning och konstaterade 365 fall av sexuella trakasserier inom scenkonsten, ett för varje dag på ett år. Malena Ernman, operasångerska före detta schlagervinnare, berättar nu i TCO:s bok om sexuella trakasserier (som kom ut i veckan) om detta faktum samt kommenterar berättelsen i en intervju i Aftonbladet: ”Män i maktposition, som bestämde vad jag skulle göra, tafsade ofta på mig” och ”Visst fick jag jobberbjudanden som togs tillbaka när jag inte var intresserad av att gå hem med dirigenten eller körledaren eller regissören”. Detta är bara en del av historien, mer finns att läsa i boken som du gratis laddar ner på nätet.
Om vi nu föreställer oss att det var andra män som de här makthavarna inom nöjesindustrin vore intresserade av – inte kvinnor – hur hade det sett ut då? Hade Ola Rapace sett det som ett privilegium att gå sängvägen med sin chef för att få roller i större filmer?
För att understryka: Det är PRECIS samma sak. Bara för att man är kvinna så känns det ju såklart absolut inte mer ”naturligt” på något vis att bli antastad av chefen bara för att han är heterosexuell man. Det är givetvis precis lika förnedrande att utnyttjas av någon av det motsatta könet än av samma, oavsett sexuell läggning.
Jag inbillar mig inte att män inte blir sexuellt trakasserade på jobbet, mina manliga vänner som jobbar som musiker får ofta stå ut med tjuvnyp, skamlösa förslag och att bli tafsade på och det är precis lika fel. Men det är inte ett samhällsproblem på samma sätt. Kvinnor är oftast i lägre position, män är oftast de som är chefer och kan utnyttja sin makt. Eftersom män inte blir trakasserade i samma utsträckning på det här sättet (gå med på att storchefen tar på dig för att få en bättre roll), så är det lättare att våga gå vidare i karriären.
Ola, om du fick välja mellan att återupprepande gånger få följa med som regissörernas lilla dessert på hotellrummet och därmed få en roll i nästa Bondfilm eller stanna i karriären och fortsätta göra snutfilmer i Sverige – vad skulle du då välja?