Rolf Nilsén: Krönika: Vi ses i september

Så här är det nu ? att när ?alla andra? återvänder till sina arbetsplatser, så tar jag och gör tvärtom.
Alltså: som sångerskan Connie Francis på sin tid (början av 60-talet) uttryckte det ?V-A-C-A-T-I-O-N - It´s Summertime!?.

LULEÅ2007-08-07 06:00
Rolf Nilsén
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Semester, på svenska uttryckt och sagt. I minst fyra veckor. Enda undantagen är att jag fortsätter att skriva filmrecensioner annars ? nada stoff. Inkluderande denna tisdagskrönika, som inte återkommer förrän i ­början av september, om allt går som det ska (och det är ju klart att det gör det, för nu ska vi ju bara vara positiva!).<BR>Som avslutning tänkte jag fundera och reflektera över ett och annat. Exempelvis: När vi rullade in i stan i lördagsnatt efter att ha varit i Yttersti Bodträsk och lyssnat på Pugh Rogefeldt och ­gubbsen där, så fick jag plötsligt för mig att vi just höll på att köra igenom South Bronx i New York, tjetjenska Grosnyj eller att vi på något mystiskt sätt hade teleporterats till utkanterna av Beirut eller något sånt. Polisbilar och ambulanser stod uppe på trottoarerna. Någon höll på att lastas in i en av ambulanserna. Folk, i varierande åldrar från yngre tonåringar till PRO-pensionärer, vacklade och stapplade omkring, på och över gator och torg. Till vänster satt en ung tjej ner på gatan i färd med att oceremoniellt urinera. Vissa husgrunder löpte uppenbar risk att bli underminerade av all den urin som de indränktes i. Pojkarna stod på rad och lät det flöda, om man säger så.<BR>Ute på Varvsleden vandrade en man omkring, där endast ­bilar får köra. Vi var alltså med, lite marginellt bara men ändå, om finalen av den familjefest som heter Luleåkalaset.<BR>Ansvariga för artistbokningen på kalaset har hävdat att de utländska artister som de varit intresserade av haft en prislapp på ?en eller två miljoner kronor?. Ursäkta mej ? men vilka artister var det då? Här och nu räknar jag upp ett antal artister som ligger långt under de prisnivåerna och som det skulle vara kul att se på ­nästa års kalas. Men Markoolio, Bo Kaspers, Idol-Markus och andra osvikliga kioskvältare står väl i vägen, förstås.<BR>Bonnie Raitt, Los Lobos, John Hiatt, Jonny Lang, Dwight Yoakam, Dr. John, Elvis Costello, Delbert McClinton, George Thorogood, Buddy Guy, Eric Clapton (han är förmodligen dyrast men...!), Redd Volkaert (en av de bästa gitarristerna), Merle Haggard, Drive-By Truckers, Allman Brothers Band, Jimmie Lee Vaughan och ännu många flera.<BR>OK: det här är sånt som jag gillar. Blues, country, rock. Men så jävla exklusivt är det ju verkligen inte. Kvalitet. Inte enfaldigt.<BR>Och det finns ju festivaler att samarbeta med också. Precis samma helg som Luleåkalaset äger Down On the Farm rum i Norge, beläget ungefär mitt emot Strömstad. I år medverkade bland annat dessa artister:<BR>Bryan Ferry, Grant Lee Phillips, Chip Taylor, The Posies, Bill Kirchen & The Honky-Tonk Gods, The Flaming Lips, Big Star, Gillian Welch, Beasts of Bourbon, Hayseed Dixie och John Paul Jones från Led Zeppelin var värd för en av de mindre scenerna.<BR>Svårt eller exklusivt, jättejättejätte-dyrt? Skulle inte tro det. Man behöver faktiskt inte förlita sig enbart på EMA-Telstar, som börjar få någon slags kartellställning och placerar sina artister på alla de viktigare festivalerna. Så att de blir intill förväxling lika varandra, i artistutbuden. Det går ju att pröva något annat också. Eller? Fast det är ju enklast att panga på med så mycket tivoli och öltält som möjligt och så lite Markoolio eller jämförbart tönt-pinsamt och så låta fyll ? NEJ, vad skrev jag nu! ? förstås: folk-festen, rulla ett par dagar.<BR>Och så slår jag på radion på söndagen och meddelas att den amerikanske sångaren Lee Hazlewood har dött borta i Las ­Vegas, 78 år gammal. Kvällen innan är vi på väg från Yttersti Bodträsk och jag kör cd:n For Every Solution There´s A Problem i stereon. Med Lee Hazlewood. Av en ren slump. Jag visste då ingenting om att han höll på att sjunga färdigt kanske just precis då. Skyddsänglarna i baksätet frågade vem det var som sjöng och tyckte att han var hur bra som helst.<BR>? Vad heter skivan, den måste jag köpa. Och vad heter han som sjöng, sa du?<BR>Han hette alltså Lee Hazlewood. Källardjupt mörk röst och en gediget lång musikalisk karriär bakom sig. Redan på 1950-talet jobbade han som producent för och upptäckare av gitarristen Duane Eddy, vars dova och karakteristiska ?twangy sound? Hazlewood var mannen bakom. De gjorde instrumentalplattor som sålde i 20 miljoner exemplar.<BR>På 1960-talet gick han in i ett mycket framgångsrikt samarbete med Nancy Sinatra. Han skrev These Boots Are Made For Walkin? för henne och de gjorde tillsammans LP:n Nancy & Lee, som var jättestor mot slutet av decenniet med sina ödsligt suggestiva melodier som Some Velvet Morning, Summer Wine och Sand.<BR>På 1970-talet kom Hazlewood att samarbeta med den svenske regissören Torbjörn Axelman och de gjorde TV-program ­(varav vissa fick pris i Montreux) och filmerna Smoke och A Cowboy In Sweden tillsammans. Lee Hazlewood trivdes så bra i Sverige att han faktiskt bosatte sig här under några år också. Och tillsammans med en barnkör sjöng han in en hyllning till den gata i Stockholm han bodde på: Let´s Take A Walk Down Valhallavägen.<BR>Han jobbade också med Lill Lindfors och gjorde en version av Vem kan segla förutan vind med Nina Lizell. Med sång på svenska av henne och rosslig engelska av honom. De senaste åren blev Lee Hazlewood ett slags ikon för flera unga indie-band som Sonic Youth och det kom tolknings-och hyllningsplattor. Något som han betraktade med roat intresse. Och nu dog han alltså, farväl till dej i din himmel, Lee!<BR>Förresten: en av de låtar som var mest önskade av Pugh Rogefeldt i lördags, men som han vägrade att sjunga var Dinga-linga-Lena. Enligt uppgift därför att han är rädd för att texten ska tolkas ur ett pedofil-perspektiv.<BR>Nu då: nu säger katten Malin ett stillsamt mjau och jag ett lika stillsamt hej!<BR>Det är stor risk att vi ses i början av September.<BR>Äventyret fortsätter dock.<BR>Alltid.
Läs mer om
Kultur och Nöje
Luleå