Hon är känd för att utmana invanda föreställningar och argumentera rationellt för sina ståndpunkter. Vad blir resultatet när en sådan författare tar sig an ämnet kärlek? Jo, Egenmäktigt förfarande, en roman som gestaltar en hjärtknipande historia och därtill presenterar en analys av kärleken som fenomen.
Det manus som nu ligger med ett oräkneligt antal hundöron i min väska började Lena Andersson kämpa med för tio, elva år sedan.
– Jag har länge försökt samla ihop mig till detta. Nästan alla mina böcker, utom den första möjligen, har haft kärlek som bitema. Men jag har alltid vetat att jag någon gång ville göra det till huvudsak.
Faller för opålitlig konstnär
Egenmäktigt förfarande berättas av Ester Nilsson, en poet som på bokens första sida presenteras som en person som är övertygad om att "människorna var gjorda sådana att de erfor världen såsom den var om de bara var uppmärksamma och inte ljög för sig själva". När Ester Nilsson faller handlöst för den framgångsrike och opålitlige konstnären Hugo Rask vänds hennes värld upp och ner och hon lär sig snabbt konsten att ljuga hejvilt för sig själv – alla medel är tillåtna för att inte göra lidandet mer outhärdligt än vad det redan är.
Beskrivningen av Esters kval kontrasteras av en saklig allvetande berättare som utdelar träffande – och beska – sanningar om kärlekens psykologi.
– Den allvetande berättaren behövdes för att sätta Esters känslor på plats. Bara känslor blir hopplöst geggigt. Och jag ville inte ha en fallstudie, jag ville komma åt det allmängiltiga, förklarar Lena Andersson som låter ana att hon har gedigen erfarenhet på området.
Lena Andersson skrattar lite.
– Ja! I det inre livet är det väl till viss del så... Man kan inte skriva det här utan att ha varit med om något i den här vägen. Jag har ägnat väldigt mycket tid i mitt liv åt att fundera på varför det stod så där i ett sms, varför det inte kom och när jag ska skicka mitt nästa.
"Kärleken en schablon"
I viss mån blir även sms-mottagaren Hugo Rask dissekerad i boken. Under charmen träder en självupptagen konstnär och konflikträdd man fram.
Därför har hon vinnlagt sig om att med stor precision fånga hur det går till när två personer faller i de evigt upprepade kärleksfällorna.
– Jag ville utforska hur man blir till i en relation. Han gör henne till den hon är, som han sedan irriterar sig på. Hur ser det ut när en sådan person utöver sin makt? Hur går det till exakt? Hur låter han, hur pratar han? Med vilka meningar, med vilket kroppsspråk?
"Alla lider på samma sätt"
Ältandet är som bekant en central komponent i den olyckliga kärleken. Den kärlekskranke läsaren som förmår ta till sig analysen i Egenmäktigt förfarande riskerar dock att få ett hårt uppvaknande.