Närmare drömmen än någon annan
Jonas Teglund recenserar en film om en ung man som har svårt att skilja på verklighet och fantasi sedan han klivit ur sängen på morgonen.
<P>Det blir svårare och svårare att ta sig upp ur sängen för var morgon som går. Vareviga dag är det samma kamp och det är längesedan som väckarklockan slutade fungera på mig. För Stephane, huvudkaraktären i The science of sleep, är det ännu värre, han tar sig aldrig riktigt ur sömnen, han har extremt svårt att skilja dröm och verklighet åt. De flyter hela tiden samman. Men problemen är i grunden lika, på samma sätt som jag gör allt i världen för att slippa kliva upp ur sängen gör han allt för att få leva kvar i sin fantasivärld. Stephane är mer pojke än man trots att han är uppemot 30 år gammal. Efter att hans far avlidit i cancer har han flyttat från Mexico till Paris för att lära känna sin mamma bättre. Han hatar sitt nya jobb, som är alldeles för okreativt, men när han så lär känna grannen Stephanie ser han i henne en motsvarighet till sitt eget kreativa jag. Och det uppstår en sån där romans, ni vet. I filmens inledningsscen, som är filmad från inuti huvudkaraktären Stephans huvud, säger han att han ska visa oss hur drömmar är tillagade. Ingredienserna är kärlek, vänskap och relationer. Egentligen lämnar vi aldrig Stephans huvud efter det, det är hela tiden hans tankar och känslor vi följer, även om vi kan ana vad andra tycker och känner. Det är ett visualiserande av en olycklig förälskelse, hur en sådan känns och hur det får allt som kan liknas vid rationellt tänkande att försvinna. Stephan blir smått galen av att det inte riktigt fungerar med Stephanie, och det leder till ständiga missuppfattningar och kommunikationsproblem. Filmen är både skriven och regisserad av Michel Gondry, den franske musikvideoregissören som senast regisserade Eternal sunshine of the spotless mind , och egentligen känns det som en resa in i hans huvud. Hans estetik och känsla för detaljer präglar filmen från första till sista sekund. Filmen är fascinerande snygg och fylld med häpnadsväckande specialeffekter, som tack och lov är gjorda helt utan datorers hjälp; Gondry animerar sina drömmar av toarullar och kartongbitar och vattnet är gjort av cellofan. Det känns mycket som ett gammalt ryskt animerat barnprogram. Men det som är allra mest intressant är hur Gondry får det hela att kännas så realistiskt. Drömmarna känns inte "drömska", utan verkliga. I stället för att använda klassiska filmgrepp för att skildra drömmar omdefinierar han begreppen och kommer mycket närmare drömmarna än någon annan gjort tidigare. Det här är faktiskt några av de mest realistiska drömmarna jag sett på film, även om de såklart är väldigt skruvade. Som tittare får man se det alltihop, från vad som händer i verkligheten till hur Stephan tolkar det i sina drömmarna, och det är fascinerande hela vägen. Men det gör inte att filmen alltid är så kul att se på, och den är inte alls lika rörande som Eternal sunshine. Det blir lite mer stillsamt utan Charlie Kaufmans manus i grunden. Tyvärr tror jag faktiskt att många kommer att tycka den är jobbig. Eller för att citera Mitch Hedberg: det här är en film som du antingen älskar eller hatar, eller så tycker du att den är helt ok.</P>
The Science Of Sleep
Var? Royal
Regi: Michel Gondry
Manus: Michel Gondry
Skådespelare: Gael Garcia Bernal, Charlotte Gainsbourg, Alain Chabot, Miou-Miou, med flera.
Var? Royal
Regi: Michel Gondry
Manus: Michel Gondry
Skådespelare: Gael Garcia Bernal, Charlotte Gainsbourg, Alain Chabot, Miou-Miou, med flera.
Så jobbar vi med nyheter