Den första akten som var skriven av Anne Paceo, jazztrummis från Frankrike, var otroligt bra. Hennes låtar lyckas täcka alla vinklar inom jazzvärlden på ett sätt som får hela lokalen att studsa. Hon berättade att hon fick inspiration till låtarna från bland annat den japanska andevärlden. Som vanligt gjorde NBB ett otroligt bra jobb med att ackompanjera denna kvinna från Paris i hennes jazziga äventyr.
När den första akten var över så kunde jag inte tänka mig någonting som skulle kunna toppa det som precis hade avslutats. Sedan gick trombonisten Nils Landgren upp på scenen tillsammans med Johan Norberg på akustisk gitarr och inledde andra akten med ett klassiskt jazzigt nummer. Efteråt berättade Nils om hans projekt Redhorn talen där han har samlat en handfull av Sveriges ouppmärksammade jazzartister vars talang han vill främja.
Nils fortsatte andra akten med att presentera Viktoria Tolstoy. Viktoria, som har varit aktiv inom jazzvärlden sedan 1994, framförde sin tolkning av Esbjörn Svenssons No Regrets. Framförandet var bra men det saknade den lilla gnistan som skulle ha gjort det fantastiskt.
Samma saknad av gnista var tydlig under Jessica Pilnäs framförande av låten Fever. Fever är en låt som, i alla fall, jag brukar koppla till passion. Jessicas tolkning saknade helt passion och det kändes mer som att hon sjöng för att hon var tvungen, inte för att hon ville. Passionen fanns inte där.
Det fanns dock rum för en smula humor i den andra akten. Nils Landgren var generös med humorn och det lättade upp stämningen. Nils var en sann underhållare under hela spelningen. Han gled runt i bakgrunden på ett sätt som var väldigt medryckande.
Norrbotten Big Bands årspremiär var en otroligt bra spelning. Deras långtida samarbete har gjort att de inte längre spelar som individer i ett band, de spelar som en enhet. Det finns ingenting att anmärka på, NBB är så pass bra. Dock höll inte de moment där NBB fick sitta i baksätet samma nivå. Det var extra tydligt när första akten var över och den energiska trummisen från Frankrike hade åkt hem.
Jag hade rätt. Den första akten kunde inte toppas. Den andra akten saknade allt som den första lyfte fram. Passionen, entusiasmen, energin. Allt var som bortblåst efter den första akten. Var tog den där gnistan egentligen vägen? Jag tror att gnistan följde med Anna Paceo till Paris.