Det är som att kliva in i ett annat tidvarv. Här i den gamla släktgården i en by utanför Ersnäs har generationer före Gustav Bergström levt sina liv. Släktingar blickar ner från inramade fotografier, gamla pumlor hänger i julgranen... Ja, hela inredningen berättar om tider som gått och förflutit. "Finfikat" är framdukat i kammaren likt en hyllning till dåtidens välfyllda frysar av fikabröd och hela huset värms upp med endast kakelugnar.
– Jo, det är mycket pyssel med veden och att hålla värmen i huset, men jag älskar stämningen och atmosfären i dessa rum, betonar Gustav Bergström.
Alla som följer honom på sociala medier är väl bekanta med hans intresse för gamla saker, arkitektur, byggnadsvård och varsam renovering. Under fem år har han tillsammans med Alfred Skogberg drivit den ideella föreningen bakom sociala-medier kontot "Renoveringsraseriet" – en förening som rasar emot att kulturvärden i äldre byggnader förstörs och att dörrar och fönster i bra material slängs ut istället för att renoveras eller tillvaratas.
– Hela samhället är uppbyggt på att vi ska renovera. Men det innebär att alla svenska hem ser nästan likadana ut. Dessutom räcker resurserna längre med en cirkulär ekonomi, menar han.
Intresset för gamla hus har han burit med sig hela livet. Från han var riktigt liten minns han rivningsdebatter som rasat både i Luleå och Piteå och har starka minnen från sorgen när han såg gamla hus och lador förfalla. Och när han flyttade till Stockholm för att läsa klart sin utbildning till civilingenjör på KTH fanns plötsligt hela kvarter av gamla fastigheter att frossa i.
– Jag satt mycket på stadsbiblioteket, botaniserade i arkiv och studerade planritningar och arkitekter. Jag har läst estetik på universitetet men till stora delar är jag självlärd.
Men arkitektur och byggnadsvård är långt ifrån hans enda intressen. Gamla radioapparater, ett flertal gamla bilar och en helt ny baklastare upptar hans tid, förutom skötsel av jordbruksfastigheten med tillhörande skog.
– Jag är en nyfiken person. Jag vill veta hur saker och ting fungerar. Därför läser jag med förkärlek verkstadsböcker, säger han.
Yrket som civilingenjör lämnade han, öppnade ett fik vid Hornstull i Stockholm tillsammans med några kamrater, innan han istället tog ett halvtidsjobb på hemtjänsten i huvudstaden.
– Det var en helt underbar tid att jobba i hemtjänsten. Vilka människoöden och berättelser som gömde sig bakom dörrar jag klev in i. Jag är väldigt förtjust i människor födda före 1920-talet. Det finns tyvärr inte många kvar från den generationen i livet. Men det är något speciellt med människor som inte tar något för givet, som faktiskt fått kämpa för allt, säger han.
I byn fanns bara 13 hushåll under Gustav Bergströms uppväxt, knappt något barn. Därför blev tanterna och farbröderna i byn en stor del av hans umgänge, något han menar präglat honom. Det är också de människorna som ges en levnadsteckning i boken "Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort: En berättelse om en by".
– Tant Em var den äldsta i byn som lämnade jordelivet. När hon gick bort skrev jag ned hennes historia i en anteckningsbok. Där blev den liggande i många år innan jag började skriva på allvar.
Berättelsen pendlar mellan nutid och dåtid där läsaren får följa Gustav Bergström renovering av ängslador på jordbruksfastigheten, som han då övertagit under en sommar i Norrbotten, med tillbakablickar och berättelser från dåtidens bybor utgiven av Norstedts Fakta.
– Det är kort sagt en berättelse om en by, men har visat sig vara svårplacerad. På landets bibliotek kan man hitta den under romaner, faktaböcker och biografier. Jag ångrar lite att jag inte skrev berättelsen som en uttalad roman, säger han.
Nu skriver han på nya projekt i sitt arbetsrum där gamla väggmålningar direkt på timret ger honom en inramning och atmosfär han tycker mycket om. Förutom två arkitektbiografier, han skriva tillsammans med andra, bär han också på en idé om en eventuell fortsättning på en berättelse med Norrbotten som spelplats.
Blir det inte ensamt med bara dig och din hund som sällskap hela dagarna?
– Faktiskt inte. Jag har många vardagsmöten med grannarna. Dessutom har jag kvar min lägenhet i Stockholm dit jag åker regelbundet och har stort umgänge. Där finns också nästan alla mina böcker och som sagts, jag tycker mycket om att läsa, säger Gustav Bergström.