"Rävjägarn" rasar mot dagens renoveringshysteri

Han är känd under namnet "Rävjägarn" på sociala medier.
Nu kommer han till Kulturens hus för att berätta om sin bok "Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort: En berättelse om en by".
– Jag älskar människor födda före 1920, säger Gustav Bergström.

Mångsysslaren och författaren Gustav Bergström går under namnet "Rävjägarn" på sociala medier. "Nej jag jagar inte. Namnet är inspirerat av titeln på en biografi under en tid då jag intresserade mig för brittiska författare från början av 1900-talet". På bild tillsammans med sin hund Kasper som ursprungligen kommer från Bulgarien.

Mångsysslaren och författaren Gustav Bergström går under namnet "Rävjägarn" på sociala medier. "Nej jag jagar inte. Namnet är inspirerat av titeln på en biografi under en tid då jag intresserade mig för brittiska författare från början av 1900-talet". På bild tillsammans med sin hund Kasper som ursprungligen kommer från Bulgarien.

Foto: Petra Älvstrand

Luleå2025-01-10 20:00

Nyheten i korthet

  • Gustav Bergström, känd som "Rävjägaren" på sociala medier, kritiserar dagens renoveringshysteri och förespråkar varsam renovering för att bevara kulturvärden i äldre byggnader.
  • Bergström, som driver den ideella föreningen "Renoveringsraseriet", menar att en cirkulär ekonomi skulle göra att resurserna räcker längre.
  • Han har skrivit boken "Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort: En berättelse om en by", som är en levnadsteckning av människorna i hans hemby.
undefined
Gustav Bergström tog över jordbruksfastigheten med tillhörande skog som under generationer ägts av hans släkt i en liten by utanför Ersnäs och flyttade upp till Norrbotten igen efter 30 år i Stockholm. "Jag trivs jättebra".

Det är som att kliva in i ett annat tidvarv. Här i den gamla släktgården i en by utanför Ersnäs har generationer före Gustav Bergström levt sina liv. Släktingar blickar ner från inramade fotografier, gamla pumlor hänger i julgranen... Ja, hela inredningen berättar om tider som gått och förflutit. "Finfikat" är framdukat i kammaren likt en hyllning till dåtidens välfyllda frysar av fikabröd och hela huset värms upp med endast kakelugnar.

undefined
Under fem år har Gustav Bergström, tillsammans med Alfred Skogberg, drivit den ideella föreningen "Renoveringsraseriet" med ett eget konto på sociala medier. "I Sverige renoverar vi på tok för mycket och inte minst slänger bort gediget hantverk som fönster och äldre dörrar", säger han.

– Jo, det är mycket pyssel med veden och att hålla värmen i huset, men jag älskar stämningen och atmosfären i dessa rum, betonar Gustav Bergström.

undefined
"Finfikat" är uppdukat med servis, kaffe i silverkanna och givetvis flera sorters kakor i kammaren som eldas med kakelugn. "Mamma bakade mycket. Det skulle alltid finnas fika om någon kom på besök. Till vardags bjöds släta bullar, skorpor eller kubbar men när det var kalas kom de fina kakorna och guldservisen fram med matchande bordsduk", berättar Gustav Bergström.

Alla som följer honom på sociala medier är väl bekanta med hans intresse för gamla saker, arkitektur, byggnadsvård och varsam renovering. Under fem år har han tillsammans med Alfred Skogberg drivit den ideella föreningen bakom sociala-medier kontot "Renoveringsraseriet" – en förening som rasar emot att kulturvärden i äldre byggnader förstörs och att dörrar och fönster i bra material slängs ut istället för att renoveras eller tillvaratas.

– Hela samhället är uppbyggt på att vi ska renovera. Men det innebär att alla svenska hem ser nästan likadana ut. Dessutom räcker resurserna längre med en cirkulär ekonomi, menar han.

undefined
Tillsammans med sin hund Kasper lever Gustav Bergström sitt liv i hembyn utanför Ersnäs där han växte upp. "Kasper är extremt social. Han kommer varje morgon och myser med mig när jag vaknat. Folk står på kö för att ta hand om honom under mina många resor".

Intresset för gamla hus har han burit med sig hela livet. Från han var riktigt liten minns han rivningsdebatter som rasat både i Luleå och Piteå och har starka minnen från sorgen när han såg gamla hus och lador förfalla. Och när han flyttade till Stockholm för att läsa klart sin utbildning till civilingenjör på KTH fanns plötsligt hela kvarter av gamla fastigheter att frossa i.

– Jag satt mycket på stadsbiblioteket, botaniserade i arkiv och studerade planritningar och arkitekter. Jag har läst estetik på universitetet men till stora delar är jag självlärd.

undefined
Arbetsrummet är Gustav Bergströms favoritrum i det som familjen kallat "undantagshuset", ursprungligen från 1700-talet men utbyggt i början på 1800-talet med två rum. "Väggmålningarna direkt på timret är underbart vackra", säger han.
undefined
Gamla radioapparater intresserar, precis som äldre bilar. Gustav Bergström har många och dessutom köpt en baklastare i år. "Jag älskar att läsa hantverksböcker och manualer. Jag drivs av en nyfikenhet att veta hur saker fungerar".
undefined
De flesta av hans böcker finns kvar i lägenheten han har kvar i Stockholm, men inte minst en samling om gamla byggnader och byggmästare finns på plats i hans barndomshem - numera utgångspunkten i hans liv.

Men arkitektur och byggnadsvård är långt ifrån hans enda intressen. Gamla radioapparater, ett flertal gamla bilar och en helt ny baklastare upptar hans tid, förutom skötsel av jordbruksfastigheten med tillhörande skog.

– Jag är en nyfiken person. Jag vill veta hur saker och ting fungerar. Därför läser jag med förkärlek verkstadsböcker, säger han. 

undefined
Gustav Bergström sökte och fick pengar av länsstyrelsen i Norrbotten för att renovera de gamla ängsladorna på jordbruksfastigheten han äger. "Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Hela kroppen värkte varje kväll". (I bakgrunden ses en av ladorna han räddat från förfall).
undefined
Gamla saker och inte minst äldre hus har alltid intresserat Gustav Bergström. "Jag älskar atmosfären och stämningen i äldre bevarade rum", säger han.

Yrket som civilingenjör lämnade han, öppnade ett fik vid Hornstull i Stockholm tillsammans med några kamrater, innan han istället tog ett halvtidsjobb på hemtjänsten i huvudstaden.

– Det var en helt underbar tid att jobba i hemtjänsten. Vilka människoöden och berättelser som gömde sig bakom dörrar jag klev in i. Jag är väldigt förtjust i människor födda före 1920-talet. Det finns tyvärr inte många kvar från den generationen i livet. Men det är något speciellt med människor som inte tar något för givet, som faktiskt fått kämpa för allt, säger han.

undefined
I slutet på augusti förra året kom Gustav Bergström bok "Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort: En berättelse om en by". Nu aktuell med ett författarbesök på Kulturens hus.
undefined
Att kliva in i Gustav Bergströms hem är att mötas av en plats där den historiska tiden fortfarande är närvarande i flera olika sekel. Här trängs 1950-talets radio- och skrivspelaranläggning i teak med ett hus uppfört på 1700-talet där förfäder är högst närvarande i "väggarna".
undefined
Det finns oändligt många antika saker att upptäcka i det gamla "undantagshuset" på lantbruksfastigheten. Vimplar, brickor, gamla tygkassar, porslin och några få nymodigheter som en tvättmaskin berättar om ett agrart samhälles utveckling mot en modernitet.

I byn fanns bara 13 hushåll under Gustav Bergströms uppväxt, knappt något barn. Därför blev tanterna och farbröderna i byn en stor del av hans umgänge, något han menar präglat honom. Det är också de människorna som ges en levnadsteckning i boken "Tant Valborg bar alltid turban när hon gick bort: En berättelse om en by".

– Tant Em var den äldsta i byn som lämnade jordelivet. När hon gick bort skrev jag ned hennes historia i en anteckningsbok. Där blev den liggande i många år innan jag började skriva på allvar.

undefined
Det fanns endast 13 hushåll i byn där Gustav Bergström växte upp som nästan enda barnet. Därför blev tanterna och farbröderna i byn en stor del av hans umgänge. "Jag älskar människor som är födda före 1920-talet. Det är en människotyp som präglat mig", säger han.
undefined
Efter 30 år i Stockholm flyttade Gustav Bergström tillbaka till sin hemby utanför Ersnäs i Luleå. "Det bara blev så och jag trivs jättebra", säger han.

Berättelsen pendlar mellan nutid och dåtid där läsaren får följa Gustav Bergström renovering av ängslador på jordbruksfastigheten, som han då övertagit under en sommar i Norrbotten, med tillbakablickar och berättelser från dåtidens bybor utgiven av Norstedts Fakta.

– Det är kort sagt en berättelse om en by, men har visat sig vara svårplacerad. På landets bibliotek kan man hitta den under romaner, faktaböcker och biografier. Jag ångrar lite att jag inte skrev berättelsen som en uttalad roman, säger han.

undefined
I "undantagshuset" finns så många saker från olika sekel bevarade. "Tänk att nästan varje liten by hade en egen affär", säger Gustav Bergström och visar upp en av flera sparade "matkassar" från 1900-talet.

Nu skriver han på nya projekt i sitt arbetsrum där gamla väggmålningar direkt på timret ger honom en inramning och atmosfär han tycker mycket om. Förutom två arkitektbiografier, han skriva tillsammans med andra, bär han också på en idé om en eventuell fortsättning på en berättelse med Norrbotten som spelplats.

undefined
Förutom flera skrivprojekt går mycket av Gustav Bergströms tid åt att hålla värmen i huset han bor i, där två kakelugnar är den primära värmekällan.
undefined
Pepparkakor enligt ett ärvt recept från Piteå sjukhus, wienerbröd, rullrån, mazarin kakor med toscasöverdrag och pariservåfflor står framdukade i kammarn när Gustav Bergström tar emot Norrbottens-Kurirens team. "Lokaltidningar är livsviktiga

Blir det inte ensamt med bara dig och din hund som sällskap hela dagarna?

– Faktiskt inte. Jag har många vardagsmöten med grannarna. Dessutom har jag kvar min lägenhet i Stockholm dit jag åker regelbundet och har stort umgänge. Där finns också nästan alla mina böcker och som sagts, jag tycker mycket om att läsa, säger Gustav Bergström.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!