Shreks sista (?) äventyr i 3D på bio

För mig var Shrek den fjärde bioupplevelsen med den nya 3D-tekniken (Avatar - bäst, Clash of the Titans - sämst). Jag hade extremt låga förväntningar på träsktrollets senaste äventyr eftersom jag tröttnade på konceptet redan efter den andra filmen. Men Dreamworks lyckades ge handlingen en ny vinkling då den nya skurken Bullerskaft ingår ett djävulskt avtal med Shrek som gör att träsktrollet hamnar i en alternativ värld där han inte längre har sina vänner eller sin familj. Filmen börjar med att Shrek inte riktigt kan acceptera sitt liv som familjefader. Han längtar efter tiden då han var ett skrämmande träsktroll som allmänheten respekterade och fruktade. Vips. Plötsligt är allt borta och Bullerskaft regerar i sagovärlden. Shrek måste hitta en väg tillbaka till sitt vanliga liv - och samtidigt inser han att han faktiskt inte riktigt förstod vad han hade. Inte förrän det var för sent. Den fjärde (och möjligen sista) Shrek är alltså ännu en amerikansk berättelse som hyllar kärnfamiljen. Många amerikanska kritiker har ifrågasatt den här filmens användning av 3D-tekniken eftersom effekterna inte är så påtagliga. Jag tycker Dreamworks hittar en fin balans där möjligheterna inte nyttjas fullt ut så att man blir irriterad. Det avslutande kapitlet är helt enkelt harmlös underhållning för hela familjen. Inget måste, långt ifrån, men ändå ett gott tillfälle att prova den nya 3D-tekniken. Jag trodde faktiskt inte att Shrek, Åsnan, Fiona och Mästerkatten (som nu är tjock) hade någon plats i mitt hjärta, men det här var definitivt bättre än väntat. Underhållande.

Shreks sista (?) äventyr i 3D på bio

Det var många "wow"-utrop redan under reklamen på bio i Luleå då många besökare fick sin första 3D-upplevelse.