Solotips av Hellacopters
En divig sologitarrist ut, ett helt band grymma solovirtuoser in. Gary Moores inställda konsert och The Hellacopters ersättning känns väldigt lyckad. I stället för seg kärleksblues med lång sustain får Luleåpubliken lyssna på lite stabil svensk rock när den är som bäst. Kurirens Jonas Teglund fick äran att inte bara intervjua bandmedlemarna Robert "Strängen" Dahlqvist och Anders "Boba Fett" Lindström, utan fick sig också en liten lektion i gitarrsolo.
- Jag lärde mig att sola på fritidsgården i tonåren, säger Strängen. Och han som lärde mig tvingade mig att spela blues.
Måste man kunna spela blues för att sola?
- Det beror på vad du ska spela, men jag tycker att det är nödvändigt att kunna några blueslicks i Hellacopters, säger Strängen. Men du behöver kanske inte göra det om du spelar med The Poodles.
Att lära sig spela ett instrument handlar mycket om att lyssna och härma, och alla gitarrister har sina förebilder.
- När man började var väl Ace Frehley förebilden, säger Strängen. Senare blev det sådana där trötta gamla bluesrockare som Lesley West, Johnny Winter och Billy Gibbons.
Vilka är era sologitarristfavoriter nu?
- Gary Moore, säger Boba Fett och skrattar.
Musikern bakom journalisten är ung och törstig efter blues men dras med en torr bakgrund i mesig pop och halvtöntig rock. Så han ber Strängen och Boba Fett om lite solotips.
- Jag kan lära dig det enklaste och coolaste tricket, säger Strängen och tar fram gitarren.
Deras gitarr har tjocka strängar (012) och är nedstämd ett halvt tonsteg, för att de ska kunna bända mer på strängarna.
- Ta en bluestolva i A, och sedan de här tre tonerna, da da beaom!
Det är en simpel bluesslinga som avslutas med en bend. Jag kompar en vanlig tolva och Strängen visar hur man kan använda licket.
- Det passar i alla solon, säger han.
Lektionen fortsätter och bland annat instruerar Strängen min vänstra hand ganska långt upp på gitarrhalsen. Jag ska benda från E till G och sedan göra en fallande bluesvandring, på diktafonupptagningen prickar jag rätt en gång, även fast jag bänder från fel grundton.
- Du får öva det där, säger de.
Sedan tar Boba över gitarren för att lära mig lite "tapping".
- Nu vet jag inte om det går att tap:a på den här gitarren, säger Boba. Men hela principen bygger på samarbete mellan fingrarna.
Man har både vänster och högerhandens fingrar ute på halsen och slår mot strängarna som då ger ifrån sig toner. Sedan visar Boba mig Stonesackordet varefter Strängen frågar mig om jag kan "whacka".
- Det är en kompteknik, och om man ska spela som Stones och Faces är det viktigt.
Strängen lär ut sitt bästa whack-knep, från Rolling Stones Midnight Rambler, då man lägger in ett ring- och ett pekfinger på G- och B-strängen mellan ackordbytena i tolvan. Det är ett grymt lick.
Men som vi alla vet räcker det dock inte bara med att spela bra, det ska helst se snyggt ut när man gör det. Så Strängen lär ut MC5-lutet.
- Du måste vara ganska vig i kroppen och så ena armen bak, luta bakåt och så mer bredbent, säger han.
Det gick inte. Jag hade för dåligt gitarrband.
Så jobbar vi med nyheter